Att veta vem man är!

Det kan tyckas vara en självklar sak, det där med att veta vem man är.
Men det är verkligen inte det.
Det är vid många tillfällen som jag har stannat upp och sett just det.
Nu är det inte så lätt att få dessa personer att se det själva utan att inkräkta på deras liv
så därför ska man vara väldigt försiktig med det.
Man kan och ska ha sin åsikt om saker och ting men man ska inte strunta i andras.
Jag vet vem jag är idag men det har inte alltid varit glasklart ens det.
Det är en självsäkerhetsfas som jag har fått jobba mig igenom där det faktiskt tagit tid
att komma fram till den där slutklämmen.
Jag litar på mig själv i den form som jag till slut låtit komma igenom och jag tror på
den människa jag har blivit.
Jag kan inte se allt, höra allt, veta allt eller för den del göra allt, men det behöver jag inte heller.
Jag vet vem jag är ändå.
Men jag har fått göra mina misstag, jag har tillåtit mig att göra dom och jag har dragit lärdom av dom.
För det är lite det som livet handlar om i mina ögon.
Att ständigt lära sig av det man själv upplever.
Jag tycker om att försöka lyssna, försöka förstå allt som jag har runtomkring mig men jag
inser mina begränsningar och vet att jag kommer aldrig att förstå allt men jag vet att
jag har tillräckligt öppet sinne för att förstå väldigt mycket.
Det vilar en trygghet i mitt inre och jag är glad att jag har hittat den, accepterat den och lärt
mig att leva med den.
För eftersom jag själv bär på den så kan den vara till del för er andra, ni som inte känner er
lika bekväma i livet.
Ni som inte riktigt har hittat hem till eran lilla plätt som ni känner er mest hemma på.
Jag finns här som ett observerande bollplank och jag känner att ni kan aldrig komma med
för mycket till mig.
Jag finns här och jag njuter av att finnas här både för mig själv men även för er andra.
Det är det som är livet för mig, just att få finnas till för oss båda.
Man ska inte springa och leta i panik efter livet och ständigt tro att saker och ting måste ske.
Man ska inte gömma sig under någon sten och känna skräcken för vad som händer utanför.
Man ska inte inbilla sig att man kommer att må bättre som människa bara för att man
klipper vissa band på vägen.
Men om man förstår varför man gör sakerna och vad det kan eller kommer att leda till.
Ja då, börjar man närma sig något som man kan kalla att veta vem man är.
Att förstå att gränser det är något man själv bygger runt sig.
Att inse att tillit det kan man inte få om man själv inte ger.
Att se att du har ett värde lika stort som någon annan.
Jag är en bra människa, det vet jag och det kan jag säga utan att vara självgod.
Jag vet det för jag känner det i mitt hjärta och det njuter jag av.
Jag är en bra människa som tror på sig själv och som mer än gärna delar med sig av det.
Jag är en bra människa som tror att vi mår bättre av att inte bara se oss själva utan
tycker om att se allt och alla som vi har runt oss.
Jag vet vem jag är idag och jag hoppas att du vet vem du är.
Om inte du vet det så var inte rädd för att fråga men var beredd på att du måste öppna dig då.
Du måste visa hela dig naken, avskalad, helt utan skydd.
Vågar du det.
Vågar du visa dig själv för andra.
När du gör det, först då är du trygg i dig själv.
Först då litar du själv på dig och vågar släppa in andra utan att ifrågasätta hela tiden.
Jag vet vem jag är, för jag är jag.