Jag är öppen för alla, men utnyttja mig inte för det!

Jag tycker inte om att sätta gränser, men ibland så måste man det.
Ofta lever jag bara rakt igenom alla dagar som kommer till mig utan några större besvär.
Men så kommer dom där dagarna, dagarna då jag känner att jag blivit helt förutsägbar,
framför allt i andras ögon.
Då känner jag faktiskt en liten sorg i min själ.
Jag gör det för att jag känner mig utnyttjad.
Utnyttjad för att någon annan bara tar för sig av mig utan att ens be om lov.
Jag tas helt enkelt för givet och det tycker jag inte om.
Det är en av dom sakerna som jag har som riktmärke när det gäller hur jag behandlar
andra människor som befinner sig i min närhet.
Nu är jag en väldigt öppen och tillgänglig människa av naturen och jag trivs med
att dela med mig så mycket det bara går av mig själv.
Det betyder dock inte att var och varannan kan klampa på in på mitt eget lilla territorium
utan att ens fråga om jag vill ha ett besök av vederbörande.
Det troliga är att jag vill det och att jag till och med ser fram emot det.
Jag är öppen för alla som vill kliva in och hälsa på, som vill ha ett lyssnande öra eller
kanske en hjälpande hand.
Jag är öppen för alla men även för mig själv.
För jag kan inte ställa mig själv åt sidan bara för att någon annan ska ta min plats.
Jag finns av en orsak, vilken vet jag inte riktigt än men jag börjar ana det alltmer och
min enda tro jag har i livet är just på mig själv.
Det där med att lägga min styrka och tro på abstrakta främmande makter eller saker kommer
aldrig att hända eftersom det jag ser som värde i mitt liv är det jag lever med, det som berikar
mig och som jag får berika tillbaka.
Man kan tycka väldigt många olika saker om mig och jag har full förståelse för att andra
tycker olika saker om mig själv än vad jag själv tycker och tänker.
Det betyder inte att jag tänker lägga mig platt och acceptera andras tycken som mer
värdefulla än mina egna.
Nej, för mig betyder det att jag fortsätter att vara lyhörd för min omgivning.
Jag är en väldigt normal men samtidigt väldigt grubblande själ och jag vill verkligen
alla så gott jag någonsin åstadkomma.
Jag vill det men jag vet att jag kommer aldrig att kunna komma hela vägen fram.
Just den insikten, den som säger att jag inte kan kunna allt.
Den gör att jag själv accepterar mina begränsningar, för begränsningar finns där, vare sig
jag vill det eller inte.
Fråga mig och jag finns där för dig.
Var inte rädd för ett nej istället för att ta ett ja för givet.