Att låta andra ta plats

Det är inte alltid lätt att ta ett steg tillbaka.
Det är inte lätt men det är så otroligt nödvändigt.
För hur illa är det inte om du inte kan vända ryggen till något med tron om att det blir
gjort på ett tillräckligt bra sätt.
Jag tycker att det är så otroligt illa när man inte kan lita på att någon annan kan.
För om man inte kan lita på någon annan så visar man samtidigt att man inte litar på sig själv.
Det är liksom där som det börjar.
Att man har en tilltro till sig själv.
En känsla av att man faktiskt kan en massa olika saker.
När man har gett sig själv den där tilltron i att man faktiskt kan uppnå massor och att
det ständigt finns en chans att det man gör är bra, kanske till och med riktigt bra.
När man sen tror på sig själv sådär lagom mycket, så mycket att man vågar ta ett steg tillbaka
och ge andra plats utan oro för att man ska försvinna uti anonymiteten själv.
Ja då har man kommit en bra bit på vägen i sin egen tilltro.
Jag kan absolut låta andra ta plats och göra saker som jag själv gör, dessutom tillåta
att tycka att det till och med blir bättre gjort än om jag faktiskt skulle göra det.
Jag måste inte bevisa för någon annan än mig själv att jag kan .
Jag måste inte ständigt få bekräftelse av andra om jag gjort något bra.
Det är tvärtom en väldigt viktig bit för mig.
Inte på det sättet att jag alltid vill ha saker gjorda för det är inte alltid viktigt.
Jag tillåter väldigt gärna att andra tar plats men dom får inte ta min.
För är det så att jag valt att ta en plats i en situation så vill jag gärna vara där fullt ut.
Inte så att jag måste prestera hela tiden för det är inte det viktiga det är att jag försöker
att vara min egen del i det hela.