Alla har säkert någon gång önskat att den kunde vara lite bättre på något.
Många gör det mer ofta än sällan.
En del kanske säger att dom inte bryr sig men likförbannat där under ytan så finns det massor
som bubblar av önskan att man faktiskt gjorde något som var lite bättre från gång till gång.
Jag själv snubblar dagligen över saker som jag önskar att jag vore bättre på och saker som
jag inte bara önskar utan verkligen försöker att förbättra mig på.
Men det är inte alltid så himla lätt.
Det är lätt att förstå när man gör något som inte är bra och dessutom se vilket fel det är man gör.
Men det är inte alls lika givet, lika enkelt att korrigera det felet.
Och det är där mitt dilemma kommer in och som jag dagligen jobbar med.
Det handlar om att acceptera felen man gör och gå vidare.
För så till vida att ingen annan blir skadad av dina misstag så gör dom faktiskt inte så himla mycket.
Ett fel gjort av dig eller någon annan är inget du ska bli irriterad över.
Det är ju bara mänskligt att göra dom och så länge som du faktiskt försöker att förbättra dig själv
så tycker i varje fall jag att du visar en god välvilja och mer än så kan i varje fall inte jag begära.
Jag vill bli bättre i väldigt mycket men jag inser samtidigt att jag har mina begränsningar
så hur långt i min förbättringsprocess jag kan komma får framtiden visa.
Till exempel så vill jag inte känna mig så långt efter i mitt tänk som jag gör på min nuvarande
arbetsplats men samtidigt så vet jag att jag försöker och att jag måste låta saker och ting sjunka
in i den takt som jag själv kan ta det till mig.
Det är inte lätt att komma till en helt ny miljö och försöka att smälta in, men jag försöker.
Ett annat lysande exempel från min egen vardag är hur jag spelar min golf.
I mitt huvud så löser jag många olika spelscenarior men väl på plats så visar jag mig själv
att jag inte alls är på den nivån.
Jag får helt enkelt hela tiden acceptera att jag är den jag är och jag sitter i den sitsen jag sitter
eftersom jag bara är matat med en viss kompetensnivå.
För att komma till en högre sådan så måste jag lära mig mer och det måste ske med mina villkor.
Bara min vilja räcker inte till men det är den som får mig att åtminstone försöka om och om igen.
Vad är det då för negativt som det kan leda till om du inte tar dig vidare.
I mitt eget fall så leder det till humörsvängningar som jag verkligen inte tycker om.
Det blir en form av frustration som jag försöker men inte alltid lyckas att tygla.
Det är helt enkelt en bit som jag måste jobba vidare på och det är en oerhört viktig bit.
För om jag inte gör det så kommer jag att fortsätta att ge dålig energi inte bara till mig själv
utan tyvärr även till min omgivning och det är inte rättvist.
Jag kan inte försvara mitt dåliga humör gentemot andra bara för att jag själv inte lyckas
genomföra en sak på det sättet som jag själv förväntar mig.
Jag bara måste lära mig att hantera det.
Att inte skuldbelägga mig för att jag inte kommer upp till den nivån som jag själv siktar på.
Jag måste hela tiden jobba med att vilja bli bättre men utan att påverka någon negativt,
inte mig själv och inte någon annan.
Hur är din tävlingsinstinkt.
Om någon inte gör en sak lika bra som du, tycker du att den personen är sämre än dig då
eller kan du acceptera den personens prestation.
Om du gör en sak sämre än du förväntar dig, kan du acceptera det eller söker du bara orsaker
om varför det faktiskt blev så.
Eller tänker du att du försöker och gör ditt bästa nästa gång och så får du se om det blir bättre då.
Blir det inte bättre då så kan du alltid försöka igen, och igen.
Jag vill alltid sträva efter att bli bättre men jag kommer inte att hänga mig själv bara för
att jag inte blir det.
Livet går faktiskt vidare ändå.
Jag vill absolut bli bättre men det får inte vara på någon annans bekostnad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar