Att inte se enkelheten i sitt liv som ett hinder

Många vill krångla till saker och ting alldeles för mycket.
Det ska läggas till alldeles för många måsten.
Jag kommer aldrig vara en av dom.
Istället väljer jag att inte försöka komplicera saker som jag har att göra med,
med det inte sagt att en del händelser ändå tar just den vägen.
För det går inte att värja sig från allt bara för att man vill leva på sitt sätt och efter sina mål.
Man får helt enkelt ta till det där enkla ordet kompromiss ibland.
Ett ord som gör att man visar att det alltid finns en liten möjlighet till att komma åt
en lösning på ett annat sätt än det du eller någon annan redan förutsatt.
Jag tycker om denna flexibilitet som ordet kompromiss innebär.
Det ger mig helt enkelt ett annat spektra än det jag själv går med till vardags.
För mig så behöver saker och ting verkligen inte vara avancerade eller märkvärdiga
för att jag ska uppskatta dom.
Tvärtom, många gånger så uppskattar jag enkelheten nästan mer än när någon ska
slå knut på sig själv för att en sak ska bli bra.
Varför tänker jag då på det sättet kanske du undrar.
Jo för jag ser en viss form av lidande hos denna individ.
Jag ser en oro över att det ska misslyckas eller åtminstone inte bli så bra som
personen i fråga vill att det ska bli och det gör mig ont.
För bara det att den personen försöker eller ens gör något för mig är något jag värderar högt.
Inte hur det verkligen blir eller är utfört.
Jag uppskattar helt enkelt tanken bakom det hela.
Jag ser enkelheten som en styrka inte ett misslyckande i att det inte blivit perfekt.
Man ska inte sluta drömma eller försöka att uppnå saker, det är inte det jag menar.
Jag menar bara att det inte alltid är viktigt hur man tar sig från a till b.
Varför man försöker, vilka grundtankar man har, att man försöker, det är för mig desto viktigare.
Det där när man ständigt ska slå sig på bröstet och visa sig bäst.
Att alltid göra sin röst mest hörd eller få andra att tycka att det är du som har rätt,
det biter verkligen inte på mig, inte alls.
Så du som tror att du är mer värd en mig i ditt liv än vad jag är värd i mitt,
dig kommer jag aldrig att lyssna på, inte på riktigt.
Du är liksom inte intressant för mig, inte på någon mer punkt än att du bekräftar att
vi alla är olika till våra sätt och att jag inte kan förlika mig eller tycka om alla.
Jag vet att mitt synsätt säkert retar någon eller åtminstone sticker lite i ögonen just
för att jag har det förhållningssättet som jag har.
Men för mig är den enkla, kärleksfulla människan så otroligt mycket mer värd än
som jag ser det, den inskränkta, egoistiska, pompösa människan är.
Jag kommer aldrig att se enkelheten i mitt liv som ett hinder, tvärtom.
Enkelheten och jag kommer fortsätta att gå vårt liv tillmötes, hand i hand.
Sån är jag.