Man säger ju att det första man blir blind på är ögonen när man letar efter något.
Och det kan väl ligga något i det även om man samtidigt kanske vill inflika att
vad skulle det annars vara.
Men hur ofta är det inte så att man inte ser det som egentligen är alldeles självklart.
Att man inte lägger märke till det man alltid har i sin närhet.
Man tittar över staketet och tycker att gräset där på andra sidan det är verkligen mycket grönare.
Men varför gör man det.
Hur ofta är det inte samma gräsmatta som bara växer på bägge sidor om det.
Att ljuset kanske ligger lite annorlunda.
Att du bara kommer en liten bit ifrån det.
Visst kan det vara lite grönare, lite bättre behandlat, se lite mjukare ut, lite mer välkomnande.
Men är det inte så att det kan väl även ditt vara om du anstränger dig lite själv.
Att det kräver ömsesidig vårdnad för att det ska växa och gro och för att man ska
kunna lägga till de där orden som innefattar respekt.
Vackra människor dom finns precis överallt.
Dom finns i din omedelbara närhet och dom finns där på andra sidan staketet.
Det finns massor som du aldrig kommer att träffa men också massor som du ännu inte träffat
men som du kommer att göra det.
Vad jag vill är att du ska öppna ditt sinne lite mer.
Var lite mer flexibel och se vad det är du verkligen har runt dig.
Tänk inte bara i dina gamla banor utan utvidga dina sökkriterier.
Ge helt enkelt andra en chans.
Förminska inte dom som redan finns där.
Förminska inte dig själv.
Är du en vacker människa.
Vad är vackert för dig.
Vackra människor finns verkligen överallt, våga se dom oavsett hur dom ser ut.
Blunda inte för något utan öppna dig, öppna ditt sinne.
Vad har du att förlora.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar