Att kunna säga nej!

Det kan tyckas självklart.
Men att kunna säga nej är precis allt annat än just självklart.
För hur många gånger har du inte själv först sagt nej till något för att sen ändå göra det.
Visst det handlar om att ge och ta men gör det alltid det.
Nej, det gör ju inte det.
Väldigt ofta handlar det om att någon annan kör över någons vilja och vips så är man där.
Men det är precis som att ha att göra med fostran på små barn.
Det behövs klara tydliga nej när det är på sin plats.
Om man inte använder dessa så blir gränserna otydliga, till och med nästan helt utsuddade.
Det är inte för att man ska vara elak eller egoistisk som man ska kunna säga nej.
Nej det är inte det som det handlar om.
Det handlar istället om att visa vem man själv är samtidigt som man visar hur man förhåller
sig till det som finns runt.
Att acceptera ett nej sen det kan vara svårt på riktigt men det är minst lika viktigt.
Ett nej är ett nej oavsett vilket håll det pekar.
Därför ska man inte sudda ut udden i ordet.
Man ska inte godta när andra försöker köra över en.
Och man ska heller inte tveka i sin egen tydlighet.
För det är där det hela avgörs lite grann.
Det är när man väljer att sätta dit ordet.
Man ska göra det både impulsivt och eftertänksamt.
Att kunna säga nej är en styrka, en styrka man inte ska missbruka.
En styrka liten och enkel men samtidigt stor och stark.
Är du en nej-sägare eller en ja-sägare.
Vet du varför du säger nej när du säger nej eller är du bara negativ av naturen..
Har du egna gränser du jobbar med eller sker det bara spontant.
Vågar du alltid vara tydlig eller kröker du rygg ibland.
För mig är det viktigt att kunna säga nej.
För, för mig är ett nej ett nej, inte ett jag eller ett kanske.