Det är inte lätt att vara älskad av alla

Det där med att försöka att vara älskad av alla är nästan en utopi.
Men jag säger bara nästan för jag undrar om inte min kära far var en sån människa.
Älskad av alla, hatad av ingen.
Han gjorde det på ett så lätt och självklart sätt att jag än idag förundras över hur
han bar sig åt.
Det kan inte vara lätt att försöka när man inte vet hur.
Jag tror att det bara är en egenskap som vissa få är förunnat.
Att vi andra som är runtomkring bara kan glädjas vid att ens få snudda.
Man behöver inte heta Nelson Mandela och verka globalt för att vara en stor människa.
Det räcker med att heta Jens Tönnes och bara sprida lite av sig själv.
Att finnas där när någon ropar.
Att verka där under ytan.
Att ständigt vara nyfiken på vad som ska hända.
Att alltid, precis alltid bry sig.
Jag har försökt och jag kommer alltid att försöka att vandra i min fars fotspår.
Att fortsätta vandra samma led och göra det med hans sanna varma hjärta i mitt eget minne.
För mina föräldrar dom har fostrat mig, lärt mig, visat mig medvetet och omedvetet
saker som jag alltid kommer att bära med mig i mitt eget liv och som jag i min tur vill
lämna vidare som en stafettpinne.
Att med en vilja att göra saker utan att skada andra är den enda rätta viljan för mig.
Att om man ser något man kan hjälpa till med så ska man göra det.
Att även om man har väldigt små medel så kan man uppnå väldigt mycket.
Man kan bli vän med sig själv och sitt liv.
Det är inte lätt att vara älskad av alla.
Jag tänker inte försöka det ens.
För om jag skulle försöka det så skulle jag vara tvungen att avstå från någon del
av mig själv för att hela tiden anpassa mig till någon annan.
Men jag kommer alltid vara ärlig i mig själv, mot mig själv och mot andra.
Jag kommer vara så ärlig att just det kan vara ett skäl till att vissa inte kan eller
kommer att älska mig.
Vi är alla väldigt olika som människor även om det finns likheter lite här och där.
Jag vet inte hur min far bar sig åt när han nu lyckades att vara älskad av alla.
Eller jo det vet jag.
Han var sig själv, och det var det alla vi som var runt honom såg.
Han var en lysande stjärna som förenade oss alla och som håller oss fortsatt förenade.
Nu är han en vacker ängel som ständigt är med oss i våra hjärtan och själar.