Jag är verkligen aldrig ensam

Igår dog en verkligt stor människa i mitt liv.
En människa som hade ett gigantiskt hjärta och som jag lärt mig otroligt
mycket av just hur man beter sig som människa på ett sätt som tilltalar mig.
Igår dog min far.
Han gjorde det för att hans kropp inte orkade mer.
Han gjorde det för att han hade gjort sitt.
Han gjorde det för att han hade levt ett fullt liv.
Ett liv fullt av kärlek, medmänsklighet och respekt.
Han gjorde det och gick vidare som delar i allas våra hjärtan.
Vi som haft lyckan och förmånen att fått vara en del i hans liv.
Vi har nu ett arv att leva med, ett arv av en vilja att alltid vara nyfiken.
Ett arv som visat vikten av att hjälpa till utan att kräva saker i retur.
Ett arv som visat att man är verkligen aldrig ensam.
Många kan tycka att ett sånt medium som facebook är hemskt och alldeles för mycket idag.
Jag väljer att se det på ett annat sätt.
Jag ser det som en portal ut till alla jag inte hinner träffa varje dag men som
jag gärna vill förmedla saker och ting till.
Jag väljer att se det som en länk till omvärlden som man inte ska missbruka.
Jag väljer att se det positiva i det .
Jag väljer att se det som en väg där jag kan förmedla saker och ting istället för att
bara lägga dom i träda.
Igår var ett sånt tillfälle.
Jag valde att visa min far respekt och ge honom några vackra ord från hjärtat där.
Jag valde att delge det till mina vänner och vilken otroligt vacker respons
det blev av det.
Med tårar som aldrig ville sluta strömma kunde jag läsa små men otroligt meningsfulla
hälsningar till mig om min kära far.
Jag är verkligen aldrig ensam kunde jag återigen konstatera.
Ni finns där ute i den stora vida världen.
Ni finns där och jag älskar er alla för ni är människor som bryr er.
Ni är människor som vågar visa vad ni känner.
Till er andra vill jag säga, våga gör det.
Det kostar inget annat än kärlek och kärlek kan man aldrig ge eller få för mycket av.
Jag är verkligen aldrig ensam för själv är jag omgiven av otroligt stark sådan.
Jag är omgiven av det samtidigt som jag är villig att ge det från mig själv.
Jag går i min fars fotspår men jag gör det med egna steg.
Han har visat mig vägen och det är upp till mig att se vad den vill ge mig i mitt liv.
Jag är verkligen aldrig ensam, inte mer än just då jag vill vara det.
Tack för att Ni finns.
Ni är underbara att ha i min egen närhet.
Det är Ni som ramar in mitt liv och gör det till min tavla, mitt mästerverk.
Jag är verkligen aldrig ensam, för jag har Er.