Jag har sorg i mitt hjärta

Man kommer till tillfällen i livet när vissa saker blir väldigt definitiva.
Det är inte så att man tror att man ska slippa det men så länge det inte drabbar
en så kan man lulla fram där skyddad från allt och alla.
Men fullt så enkelt är ju inte livet.
Livet har en start och ett slut.
Rent krasst så är det precis så sen så är det upp till oss vad vi väljer att fylla det med.
Jag har sorg i mitt hjärta, verkligen sorg i mitt hjärta och det gör ont, så fruktansvärt ont.
Men det är något som jag måste låta mig själv ha.
Andra måste låta mig ha det för jag behöver få det.
Jag behöver få gå till botten med mina känslor för annars tappar jag en del av mig själv,
delen som visar vem jag är och vad jag egentligen känner.
Jag ska inte förtrycka mina känslor, andra ska inte förtrycka mina känslor.
Dom är ju mina, bara mina.
Nu är jag lyckligtvis omgiven av oändligt mycket kärlek i mitt liv som gör att jag kan
återhämta mig på ett relativt bra sätt om ändock med ett ärr i min själ.
Jag har sorg i mitt hjärta för min största hjälte, min stora förebild, min mentor i livet
har lämnat mig och de mina.
Han orkade inte längre helt enkelt.
Han orkade inte efter ett fantastiskt liv fyllt just av otroligt mycket liv och kärlek..
Han såg det stora i det lilla och accepterade aldrig några orättvisor.
Jag har sorg i mitt hjärta för helt plötsligt har jag inte en av mina bästa vänner vid mig längre.
Jag har sorg i mitt hjärta för jag kan aldrig mer komma hem till honom och bara prata lite skit
över en fika eller kanske lite mat.
Jag har sorg i mitt hjärta för jag kommer aldrig att få höra hans otroliga historier eller
långa visor vid en middagssittning.
Jag har sorg i mitt hjärta och det kommer jag tillåta mig att ha och jag kommer att ha
det på mitt sätt, ingen annans.
Man måste få sörja, jag måste få sörja.
Det är en del av min process för att jag sen ska kunna gå vidare.
För vidare vill jag och kommer jag att gå.
För i mitt hjärta kommer min kära far alltid att finnas, inlindad med ett varmt leende.
Jag älskade verkligen min far för den människa han var.
Han var en otroligt stor vacker själ.
Så vacker man någonsin kan vara eller bli som människa.
Jag är stolt över att vara hans son och jag är stolt över att fått chansen att bära hans arv vidare.
För i mig så bor en bit av honom och jag kommer alltid att försöka just förmedla det han själv
förmedlade.
Att alla kan behöva hjälp ibland.
Att man aldrig får vara för fin för att hjälpa till.
Att det man gör det får man också stå till svars för.
Jag saknar dig så förbannat mycket pappa men du har verkligen gjort precis allt du har kunnat.
Du har gjort det och så otroligt mycket till.
Jag är stolt över att jag har sorg i hjärtat för det visar att jag bryr mig och är det en egenskap
jag verkligen älskat hos dig så var det din enorma empati.
Tack för allt du har gett.
Nu är det min tur att ta vid där du lämnade.
Love You Dad !