Vissa växer ihop, andra isär

Man kommer till tillfällen i livet när man märker vissa förändringar i sitt liv.
Sen om man vill inse dom och göra något åt dom det är något helt annat.
Men det brukar vara väldigt tydligt det som sker i varje fall.
Det är tillfällena när man märker att man växer ihop eller isär med någon.
Det kan vara med precis vilken annan människa som helst.
Det kan vara dina syskon, dina vänner, dina barn eller det som du kanske
först och främst tänker på, den du eventuellt delar ditt liv med.
Det är inte fel att varken växa isär eller ihop med någon.
Inte så länge man trivs med det och faktiskt vill vara i den situationen.
Det är när man känner sig obekväm men ändå inte gör något åt det som
man bör oroa sig.
Det är då man ska ifrågasätta sig själv vad det är man egentligen håller på med.
Håller man på och kväver sig själv, håller man på att kväver sin partner.
Är det andra faktorer som driver en till det.
Trivs man inte med sitt jobb, har man helt plötsligt kommit på att man
inte har hunnit självförverkliga sig.
Panik kan vi alla drabbas av på grund av en mängd faktorer men det är
inte alltid så himla svårt att stävja den paniken.
Att komma tillrätta med den för att sen må avsevärt mycket bättre.
Vad som är viktigt för dig är att du måste acceptera när du växer ihop
eller framför allt växer isär från något eller någon.
Det är inte fel utan på något som du ska låta ske.
Det kan nästan liknas vid ett gulnande blad som är på väg att falla av från
sin gren.
Låt det falla, förmultna och komma upp i en ny livsform igen.
Livet går vidare.
Sträck på dig och sug åt dig av ditt eget liv.
Men sug inte livet ur andra bara för att du inte själv mår bra.
Du kan vara din egen bästa vän men glöm inte att
du kan även vara din egen största fiende.