Att tro på det man gör

Det kanske låter självklart i en dels öron, men är det verkligen det.
Det är nog det i väldigt mångas öron.
Självklart att tro på det man gör för varför gör man det annars.
Många väljer ju att göra saker som andra säger eller har sagt att det ska dom göra.
Vanligast är till exempel på en arbetsplats men....
Vad nu om din chef eller kollega säger att du ska göra en sak som du tycker är
uppenbart fel.
Hur gör du då.
Väljer du att göra det och sen bara säga att det var din kollega/chef som sa att du skulle göra så.
Väljer du kanske att neka tvärt eftersom du ser det uppenbara felet.
Eller väljer du varianten där du gör som du är tillsagd utan att omedelbart säga
att det här blev nog inte riktigt bra.
Vågar du stå upp och säga till när du ser just uppenbara fel.
Fel som du genom din erfarenhet registrerar.
Eller är du typen som är så inskränkt i ditt sinne att du hellre sätter din chef/kollega på
pottan bara för att du vill.
I mina ögon så är det ett otroligt onödigt agerande och det skulle i varje fall få mig att
tappa förtroendet totalt på denna medarbetare.
För hur vore det om vi inte sa till när något var fel.
Hur skulle det se ut i alla farliga situationer som kan uppstå bara för att du
vill visa och peka finger.
När man tror på något så ska man visa det.
När man tror på någon så ska man visa det.
Om du lämnar en uppgift till någon att lösa.
Stanna då inte kvar och titta på hur den personen gör för att lösa det.
Tro på att den personen kan göra det och låt den personen få utrymme
nog för att tro på det själv också.
Om man har lämnat ifrån sig en uppgift så har man det.
Om den andra vill ha hjälp så se till att den vet om att det inte är förbjudet att be om det.
Se till att den personen inte känner det som ett nederlag utan tvärtom.
Att inse sina begränsningar är ett oerhört stort steg för många.
Det är ett stort och väldigt viktigt steg.
Det är först när man accepterar sina begränsningar som man förstår att det är man
själv som ska sätta dom, ingen annan.
Jag tror på det jag gör för jag är väldigt trygg i mig själv och min egen kompetens.
Jag försöker först och frågar sen även om jag är envis och känner att jag vill klara mig själv.
Men jag väljer att fråga efter att jag gett mig själv en chans att lösa problemet utan hjälp.
Ge dina medmänniskor så pass mycket plats att dom känner att dom kan.
Vi ska stötta varandra, inte stjälpa.
Kom ihåg det.