Våld föder våld

Den finns en respektlöshet som jag inte kan eller vill förstå mig på idag.
Ett förakt för andra människors liv och känslor.
Varför tycker man att våld är ok att ta till.
Vad är det som gör att någon hetsar upp sig så till den milda graden
att den sen löper amok på någon den inte alls känner eller ens träffat
någon gång tidigare i sitt liv.
Denna person, intet anande om vad som komma skall som bara blir
brutalt, besinningslöst nedslagen.
Varför driver man sig själv till det.
Jag tror nämligen inte att det bara rör sig om tillfälligheter.
Visst det är en tillfällighet i sig att man gör det man gör just där och just då.
Men det är inte en tillfällighet att just den personen gör det.
Det vägrar jag tro på.
Som jag ser det så är det mer oftast bara en tidsfråga innan det inträffar
sen kan utgången av det hela se väldigt olika ut.
Någonstans så sås det där fröet.
Det där lilla fröet av en tanke.
En tanke där man undrar vad som händer om man går till handling i
sin egen aggression.
Det är aldrig ok att låta våld föda våld men tyvärr så är det väldigt ofta så.
Tänk efter själv.
Hur många gånger har det inte blixtrat till i ditt huvud under ditt liv där du
har tänkt på att ge tillbaka eller gå över gränsen när du tycker att någon har
betett sig alldeles åt helvete fel.
Tänk bara på hur det var när du var barn.
Hände det då någon gång att du slog tillbaka mot någon som var dum mot dig.
Kom inte och säg att du aldrig har gjort det för det ställer i varje fall jag mig
väldigt tvivlande till.
Men hur var konsekvenserna när du hade gjort det.
Fick du en tillrättavisning av dina föräldrar eller någon annan i närheten.
En tillrättavisning som sa att det är inte ok att slå någon bara för att du är arg.
Eller var det så att du fick beröm för att du inte ryggade utan istället gav tillbaka.
Vad jag vill komma till är att det är lätt att så frön som sen ligger och gror hela
livet för att sakta men säkert växa upp till en planta som antingen blir till något
stort och starkt eller så blir den lite smått genomrutten.
Hur den än blir så är det inte säkert att du ser det på utsidan men det kan likväl finnas
där under ytan, precis hela tiden.
Det är aldrig ok att bruka våld mer än att bara försvara sig själv.
Vi måste lära oss att våra nävar inte är gjorda för att slå på varandra med.
Vi kan göra så mycket annat med dom istället.
Vi behöver lära oss förstå varandra, lyssna på varandra,
göra saker med varandra.
Vi behöver inte lära oss att hata varandra, förakta varandra, skymfa varandra.
Jag är ingen perfekt människa och kommer heller aldrig att bli det men jag
har förstånd nog att inse att jag inte vinner någonting på att gå och slå ner
någon annan.
Våld föder våld, tillåt inte den födseln.
Lyssna inte på dom som säger alla sjuka saker för att hetsa grupper till bråk.
Våga säg emot och visa dig själv starkare än dessa ynkryggar.
Jag tror på livet, inte våldet som tar det ifrån oss.
Jag tror på livet, för det håller mig kärt.
Jag tror på livet, för jag vill leva.
Vad vill du!