Jag är Djurgårdare och jag skäms

Jag är Djurgårdare och jag skäms.
Jag skäms inte minst sedan jag stod idag vid Gullmarsplan och väntade på bussen.
Vad jag fick höra idag gjorde mig så arg, så frustrerad och så besviken.
På avstånd så hörde jag en falang med så kallade Djurgårdssupportrar skandera
skändande ord emot AIK som var lagets motståndare idag.
Årets första Derby.
Årets första stora händelse i fotbollsallsvenskan i Stockholm.
Varför finns hatet där.
Varför lägger man så stor kraft i att häckla motståndarna.
Varför lägger man inte sin energi bara på att stötta sitt eget lag.
Varför lägger man inte sin kärlek till det.
Varför vill man istället bara skrika ut sitt hat.
Vad är det för fel på dessa människor.
Jag är Djurgårdare och jag skäms över alla dessa låga människor
Jag skäms över att man tycker att man är ett stöd när man beter sig
på det sättet som man gör.
Vadå stöd du din jävla idiot.
Vet du hur många du skrämmer bort som skulle vilja vara där.
Vet du hur illa du gör sporten.
Vet du hur många som väljer att stanna hemma.
Är det, det som är meningen.
Att om bara du får ur dig din aggression så är det ok.
Om bara du får spy ur din galla så kan då gå hem nöjd.
Var försvann känslan i dessa arrangemang.
Vad var det som gick snett.
Fundera på det.
Det finns inget enkelt svar det vet jag , det finns många delar i det hela.
Men idag är jag Djurgårdare och jag skäms att säga det.
Inte för lagen som presterar på planerna, inte alls.
Över Er är jag stolt, bara stolt
Men jag skäms över er som drar en skam över idrotten och dess mening.
Ni är låga människor, ni är inskränkta människor.