Jag tar livet på allvar

Det låter mycket värre än vad det faktiskt är.
Jag menar inte att allt jag gör har en gigantisk mening i sig.
Jag menar heller inte att jag tycker att allt jag gör är meningsfullt.
Det är inte ens så att jag tycker eller tror på något abstrakt som en gud eller någon kosmisk kraft.
Att vi bara lever i en fas här på denna planet och att vi bara är en liten bricka i ett stort spel.
Nej jag är mycket enklare än så.
Jag tar verkligen livet på allvar.
Jag bryr mig om saker som jag gör.
Att kunna finnas till som ett bollplank när någon söker ett svar på en fråga.
Att tro att man är något mer än någon annan ser jag som något helt befängt.
Jag vet ju att jag är en bra karaktär, till och med ett väldigt gott föredöme.
Jag har sidor som många faktiskt kan lära sig saker av.
Men sen har jag sidor som förstår att jag faktiskt inte förstår precis allt.
Sidor som accepterar det utan att för den sakens skull se det som en brist hos mig själv.
När jag säger att jag tar livet på allvar så menar jag att jag ser livet som den största gåvan vi får.
Vad vi sen gör med det, hur vi väljer att förvalta det, det är faktiskt upp till var och en.
Just nu så är det en riktigt äcklig trend i samhället, inte bara vårt eget lilla, utan i minst samma utsträckning även globalt.
Skräcken för varandras olikheter leder alltmer till ett hetsande mellan grupper där vissa vidriga ledare ständigt slänger in ved för att hålla elden igång.
Man pumpar in ondska med hjälp av vapen, med hjälp av hot, med hjälp av intrigmakande obehagliga psykopater som inte vill annat än söndra och förstöra.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen.
Vi borde backa ett steg och se vad det är vi istället kan lära oss av våra olikheter istället för att se dessa som motsättningar och hinder.
Men sånt sker inte över en natt, inte över två heller.
Det man får hoppas på är att det i varje fall sker på ett sånt sätt så att vi inte väljer att förgöra varandra.
Vi behöver ledare som inte är våldsbenägna.
Vi behöver ledare som inte går i vapenindustrins koppel.
Vi behöver ledare som inte använder religion som ett påtrycksmedel, som en skrämselpropaganda.
Vi behöver ledare som ser till att vi närmar oss varandra så att vi istället skaffar oss den där förståelsen för varandra som idag saknar och gör oss handlingsförlamade.
Våld föder våld och den trenden måste brytas.
Kärlek sägs vara det starkaste vapnet, låt oss utveckla det och istället ge varandra  en chans.
Skulle inte du vilja ha den när du ställdes inför två olika val.
Jag tar livet på allvar för det ger mig så fantastiskt mycket.
Jag älskar verkligen det trots att alla dagar inte är perfekta.
Jag njuter av det trots att jag ibland är fylld av ångest och rädsla för vad som ska komma härnäst.
Det ger mig så mycket i retur och alla möten som jag gör dagligen med människor dom fyller mig med olika känslor.
Jag tar livet på fullaste allvar för det gör att jag känner att jag lever.