Att tillåta sig känna

Det finns alldeles för många som idag går och förtrycker sina känslor.
Det kan vara känslor av väldigt olika karaktärer och känslor vid väldigt olika tillfällen.
Jag tycker att det är synd, riktigt synd när man väljer att hålla tillbaka det som bubblar inom sig för oftast så mår man själv och situationer i sig mycket bättre av att lyftas fram.
Det är inget fel i att bli glad när man vinner på en lott.
Det är inget fel i att bli glad när man blir förälder.
Det är inget fel i att bli glad när man får ett jobb man sökt och verkligen hoppats på att få.
Det är inget fel i att bli glad när man slår ett bra slag på golfbanan.
Det är inget fel i att bli glad när man sitter och pratar med någon och känner den där direkta kontakten.
Det är inget fel i att bli arg när man ser någon bli orättvist behandlad.
Det är inget fel i att reagera på tunnelbanan när någon beter sig som ett svin.
Det är inget fel i att försvara någon som behöver hjälp och stöd.
Det är inget fel i att skoja om döden.
Det är inget fel i att ligga kvar lite längre i sängen.
Det är inget fel i att ta den där extra godisbiten.
Det är inget fel i att säga till någon vad det är du verkligen tycker och tänker.
Det är inget fel i att vara dig själv.
Det är när du vänder alla dessa delar emot dig själv och sätter upp hinder, regler och andra saker som kommer i vägen för ditt eget tänkande, ditt eget tyckande, din egen vilja, det är då som det börjar knasa till sig lite grann.
Tvivla inte på dig själv och ditt omdöme.
Framför allt, lyssna inte för mycket på andra och ta för stort intryck av vad dom säger och tycker.
Deras åsikt är deras, framodlad av olika saker som format deras liv.
Om du tycker att en sak känns moraliskt fel så ska du heller inte göra den utan tvärtom protestera emot att någon vill göra det.
Att tillåta sig att känna är att tillåta sig vara mänsklig och det kan aldrig, aldrig vara fel.
Det är när vi faller in i fåran bakom skottskadade vargar som vi helt plötsligt börjar agera som blinda får som inte vågar annat.
Med mer kärlek, mer omtanke, mer kärlek och framför allt mer förståelse så kan vi komma varandra oändligt mycket närmare.
Jag förstår att vissa känslokalla grupper är totalt livrädda just för att sånt ska hända.
Dom har ju minsann varit utan kärlek i hela deras liv och se vad långt dom har tagit sig nu när dom gått den hårda vägen.
Jag skulle vilja säga att dom har gått in i en återvändsgränd som verkligen inte kan leda till något som helst gott.
Vi måste i större utsträckning vara modigare och räcka ut handen till varandra.
Vi måste lägga hatet och osäkerheten åt sidan.
Vi måste låta oss själva ta plats i våra egna liv.
Att tillåta sig själv att känna är en punkt som jag värnar om.
Jag känner att jag kan göra nytta genom att lyssna och säga vad det är jag faktiskt tycker.
Jag kan göra skillnad, det kan du också.