Jag är inte bättre än någon annan

Man kan gå med olika mantran i livet.
Ett naturligt sådant borde vara sånt som leder till självinsikt.
Jag vill på intet sätt förminska varken mig själv eller någon annan.
Men när man backar en liten bit och försöker att betrakta sig själv med lite öppna ögon
så tycker jag att man borde se lite bättre.
Se då dig själv stående bredvid någon annan och försök tänk tanken om vem som är värd mest.
Se inte egoistiskt på dig och sätt framför allt inte upp dig på några höga hästar.
Du är du och du är faktiskt bara en helt vanlig människa.
Jag vet att jag inte är bättre än någon annan.
Jag är inte värd mer än någon annan.
Jag är inte förtjänt av mer liv än någon annan.
Jag har inte fler bra sidor än någon annan.
Jag är inte det och massor därtill.
Men samtidigt så är jag inte sämre än någon annan.
Jag är definitivt inte värd mindre än någon annan.
Och jag är verkligen värd minst lika mycket liv som någon annan.
I grunden handlar det om att kunna ge och kunna ta.
För att få något så måste man vara villig att ge.
Då menar jag inte att samtidigt som man ger med vänsterhanden ska ta tillbaka något i retur med
den högra.
Man måste kunna släppa taget om det man ger och verkligen inte förvänta sig något i retur.
Man måste vilja erkänna att andra kan göra saker lika bra eller bättre än dig själv.
Man måste kunna acceptera att andra gör saker sämre än dig själv.
Jag är verkligen inte bättre än någon annan människa men jag vet att jag är en jävligt bra sådan.
En sån där som jag själv skulle vilja alltid fanns där vid min sida.
En som alltid finns där oavsett vad jag gjort eller vad jag har varit med om.
Jag är inte bättre än någon annan men jag är förbannat bra ändå.
Jag tänker inte be om ursäkt för att jag tycker bra om mig själv.
Jag tänker heller inte be om ursäkt för att jag känner att ibland så räcker jag inte till.
Jag är jag, varken mer eller mindre.
Självklart finns det dagar då jag hatar mig själv av olika anledningar men det gör inte att
jag respekterar mig själv mindre för det.
Det gör bara att jag utökar vidden av min förståelse för mig själv.
Jag vet om mina begränsningar och låter dom inte begränsa mig.
Jag vet om min storhet men låter inte den stiga mig åt huvudet.
När jag räknar samman mina goda och ställer dom emot mina dåliga sidor så vinner
den goda sidan överlägset, till och med förkrossande.
Men för den sakens skull så driver jag inte mig själv till något övermod.
Jag stannar upp och gör en sak i taget men jag fortsätter göra dom högst frivilligt.
För hur det än kommer sig så handlar det alltid om val vi gör i livet.
Mitt val stannar vid att fortsätta leva i mitt liv utan att våndas.
Jag är inte bättre än någon annan, men jag är fan inte sämre än någon heller.