Jag lever i en konstig värld

Jag, eller snarare vi, (eftersom inte bara jag lever i den här världen) lever i en väldigt konstig värld som jag ibland har väldigt svårt att förstå.
Men nu är inte det alltid det viktigaste, det att förstå allt, precis allt.
Men faktum kvarstår, jag lever i en väldigt konstig värld.
Jag lever framför allt i en väldigt instabil men samtidigt oväntat stabil värld.
Det finns så många olika element som verkar emot den vardag som vi ser som vardag.
Det finns så många som verkar tycka att vi lever i en värld bara på låtsas.
Att vi lever bara på lånad tid och att det är i vårt nästa liv vi verkligen kommer tillrätta.
Att vi genom hur vi lever våra liv idag sen får ett pantkvitto att ta med oss som visar vad vi har gjort och inte gjort under det vi upplever här och nu.
Själv ser jag det som en desperat skräck över rädslan om ovissheten av vad som sker efter döden.
Jag ser mitt eget liv som en period, en period som jag har till förfogande här och nu och som jag vill göra det allra bästa av.
Jag tror inte på något liv efter detta utan jag tror på att arvet vi lämnar efter oss är dom avtryck som vi väljer att göra genom våra egna liv, genom våra egna beslut.
Det finns så fruktansvärt mycket orättvisor och jag kommer aldrig att kunna ens komma i närheten av att leva ett liv där jag inte gör några felval.
Jag kommer inte det men jag är väl medveten om det också.
Men valen som jag gör i mitt liv dom står jag för, dom är frivilliga, dom är mina.
Jag lever i en konstig värld med många sjuka människor.
Människor som vill andra illa uppsåtligen kan jag inte annat än tycka är konstiga.
Dom är konstiga och dom är oerhört missriktade.
Dom bär på tankar som kanske inte ens är deras egna.
Dom bär  på främmande sjuka åsikter som inte rimmar överens med den värld jag tycker om.
Det bor så mycket våld, så sjukt mycket våld att jag ibland undrar vad det är för fel på människan.
Vad är det som driver människor till detta sjuka beteende.
Vad är det som får dom att tycka att det är en bra idé att ha ihjäl någon annan, att det kanske främjar sakens skull.
Det finns ju dom som säger att i krig så får man räkna med att oskyldiga dör.
Man kan aldrig räkna med att oskyldiga ska dö, man kan inte det om man inte vill kalla sig själv för mördare eftersom det är just det man är, varken mer eller mindre.
Stora nationer skriver enorma avtal där döden ingår som en punkt på pappret.
Se ler besluttagarna emot varandra över att den ena får olja eller pengar och den andra vapen och ytterligare makt.
Jag äcklas åt dessa makthavare som ägnar så mycket energi och lismande leenden åt något som bara leder till ytterligare människors lidande och död.
Tänk om man istället valde att sätta sig ner och skriva avtal som innebar en positiv utveckling ibland dom fattiga i världen.
Tänk om man la ner dom där sjuka summorna pengar som är så stora, så galet stora, på utbildning, på kunskap.
Men det är väl det dom i grunden är rädda för.
Att människor i gemen ska förstå varandra och hjälpa varandra.
Att människor ska fatta att vi är lika varandra, inte olika.
Att vi alla har en rätt oavsett hudfärg, vilket land vi kommer ifrån eller vilket kön vi tillhör.
Vi lever i en konstig värld och jag tänker ägna mitt liv till att försöka förstå, lyssna, lära och sen kanske bidra med mina tankar.
Kanske kan mina ord bidra med något gott.
En sak är säker, dom är inte onda i avsikten i varje fall.