Det är ok att gråta

Ja vad ska jag säga, ett ämne som är som taget från min egen vardag men jag menar det verkligen.
Visst tycker jag att det är jobbigt att jag inte bara har en tendens till att ta till tårar när tillfälle kommer, nej i mitt fall så kommer det floder och jag blir så emotionellt rubbad att jag då för stunden heller inte kan få fram ett ord, inte det som finns inom mig i varje fall.
Men likväl så tycker jag att det är ok, det är ok att gråta, för det visar att jag vill visa något.
Det visar att det finns något där inom mig som alltid bryr sig.
Det visar att det finns en medmänniska där inne som tar åt sig av det som den ser.
Det visar faktiskt sidor av mig själv som jag är väldigt stolt över.
Min käre far led av samma blödande hjärta och jag led med honom under hela min uppväxt för han led verkligen av det själv.
Men samtidigt så beundrade jag honom som min pappa, som min manliga förebild som faktiskt visade känslor, massor av känslor.
Det har sedan varit en av dom viktigaste byggstenarna som jag tagit tillvara på ifrån mina föräldrar, vikten av att inte förtränga eftersom jag såg hur ont det gjorde i dom att göra just det vid dom tillfällen som dom faktiskt försökte.
Det är ok att gråta.
Kom inte med något jävla machotjafs att det är fjolligt eller omanligt att göra det för det är i så fall bara ren och skär bullshit.
Att våga gråta är att blotta sig själv, att inte skämmas för den man är och våga visa vad man känner.
Att våga gråta är vackert i många fall och något som hör många situationer till.
Det är tillåtet att gråta, att gråta själv, i någons famn eller i sällskap.
Ge dig själv tid till att gråta när du känner att du behöver det.
För tårarna fyller även dom sin funktion, se dom som en renande ventil hos dig.
En ventil som gör att du till slut känner trycket lätta över ditt bröst och du kan göra dig redo att gå vidare.
Det är ok att gråta, så gör det om du behöver det vare sig det är av glädje eller sorg.
Det är ok att gråta.