Att tro är inte att veta

En sak är viktig att förstå idag och som jag ser det så är det väldigt få människor som gör det.
För mig är att tro inte att veta, det är bara att antaga något och det är en väsentlig skillnad.
För tänk dig olika situationer.
Det kan röra sig om väldigt små situationer i livet och det kan vara stora saker det handlar om.
När man väljer att lägga all sin energi i att tro på något så är det väldigt lätt att man vaknar upp med en känsla av att vara bestulen, nästan våldtagen.
Man kan tycka att man hade ju en så innerlig tro på saken i sig att det under inga omständigheter kunde gå fel men likväl så var det just det som det gjorde.
Vad säger då din tillit till din tro på just den saken då.
Utan att vara negativ eller någon född nejsägare så betyder det för mig att tro bara är ett antagande, en förhoppning om att en sak skall ske, att något du vill ska hända.
Det är du själv som påverkar utgången genom dina egna val och dom valen kan vara väldigt olika beroende på vilka förutsättningar du har.
Det värsta bullshit som man får höra för jämnan kommer ofta ifrån dom som har det riktigt gott ställt, dom som har en ekonomi som gör att dom kan välja beslut som känns självklara och enkla.
För någon som inte sitter på dom där förutsättningarna så krävs det så enormt mycket mer för att ens vara i närheten av samma trygghet i hur lösningarna ter sig.
Man kanske offrar allt och står där totalt blottad när man ser att det inte gick som man trodde.
Samtidigt så kanske den där oberoende personen som tittar lite snett ner på dig misslyckas i sitt försök men bara kan borsta av sig det som vilken liten skitsak som helst.
Den där nedlåtande kommentaren om att jag skulle aldrig köpa något som inte är ekologiskt odlat eller närproducerat eller liknande gör att det kryper i min egen kropp.
Jag skulle gärna göra detsamma, hela tiden, om jag hade råd men hallå det kostar fortfarande fan så mycket mer så då får någon ge mig ett rejält lönepåslag först.
Det här var små dagliga saker som har att göra med tro på saker och ting, nu till lite större om man nu vill kalla dom för det.
Tro är ju nämligen direkt förknippat med något mer abstrakt men med samma luddiga sak där bakom gardinen, man vet inte vad som finns där, man bara tror.
Man väljer att lägga hela sin vikt av anseende, sin tillit till något som för mig inte finns, i varje fall absolut inte i någon form som några präster eller andra så kallade troende personer tycker.
Det finns dom som viker sig åt astralt tänkande, vilket är enormt flummigt för mig.
Det finns dom som tycker att vi hittar oss själva inom oss och att alla bär på en form av gudom i oss.
Ja det finns verkligen lite av varje just när det kommer till att tro.
Men tro kommer aldrig att bli något annat än bara en tro för mig, det kommer aldrig kunna mäta sig med att verkligen veta.
En präst som spyr ut sina ord för att skrämma dig till att om du inte tror så kommer du dö en mörk död, mörkare och hemskare än något annat.
Att såna präster ens tillåts finnas och utöva sina yrken.
Att tro är inte att veta, att tro är att inte veta.
Att tro är att inte veta.