Varför söker en del alltid konflikter

Jag vet inte om det sker medvetet eller omedvetet.
Men varför är det just så med vissa människor.
Det spelar liksom ingen roll om dom känner att dom har rätt i sak eller inte.
Det viktiga är att skapa ett motargument.
Vad är det som driver vissa till att alltid komma i dessa situationer.
Själv tycker jag det är väldigt irriterande med såna som alltid ska knuffa sig in i diskussioner genom att slänga ur sig något helt oväsentligt i sammanhanget.
Det kan vara en argumentation på nätet, en konversation vid fikabordet eller bara för att göra sig synlig bland folk i tunnelbanan.
Är det inte bara en enorm brist på respekt gentemot andra.
En så total brist där man istället för att låta en rådande situation ta sin form promt måste vara där och peta med ett finger bara för att själv synas.
Är det för att man tycker om att irritera som man gör det.
Är det för att man vill skapa ett bredare diskussionsforum.
Är det för att man tycker att genom sitt handlande så får man rätt att vara i situationen.
Jag tycker inte att jag har rätt att klampa in i vilken situation som helst.
Jag tycker att det är viktigare vara där jag faktiskt kan göra skillnad.
I dom situationer som kan leda till något på riktigt, dom vill jag inte backa ur.
Men det är för att jag inte söker konflikter utan svar.
För genom att gå in i diskussioner med ett någorlunda öppet sinne så är jag samtidigt mottaglig för eventuella förändringar som det kan leda till.
Nu vill jag inte påstå att jag alltid tänker rätt eller ser helt klart i alla olika situationer men min avsikt är i varje fall alltid god.
Jag vill alltid försöka undvika just konflikter.
För konflikter är för mig väldigt sällan särskilt konstruktiva utan mer destruktiva.
Men det finns ju alltid dom där som sagt, dom som vill synas, höras och vara med där i gröten.
Men det verkar vara viktigt för vissa att lik förbannat skapa konflikter, skapa illvilja, skapa motsättningar, skapa negativt tänkande.
Man vill helt enkelt röra om och sen se vilka konsekvenser det får och tycka att det är helt ok att någon eller några blir skadade eller sårade på vägen.
Det finns ju alltid någon som inte bryr sig om allt som sägs och allt som görs.
Men jag ställer mig istället frågan om varför är det då intressantare att söndra något än att hela något.
Är det bara för att dagens tänkande är så uttråkande att man måste gjuta blod för att det ska bli lite spännande, lite roligare, lite intressant.
Ett homogent tänkande där man försöker hitta enkla, lugna lösningar är helt enkelt inte lika attraktivt.
Det måste hela tiden hända någonting.
Och är det då kanske genom en inspirerande talare, skribent eller ledare av något slag som dessa incitament kommer, ja då är det helt plötsligt dessutom helt legalt.
Om orden kommer från "rätt" person ja då är det ju inte ens vederbörande som behöver stå till svars för vad som har sagts eller gjorts.
Nej då kan man ju gömma sig bakom någon som man förmodligen ens känner överhuvudtaget.
Ibland är konflikter oundvikliga men jag tror ändå på att det oftast faktiskt går att lösa saker utan att det ska behöva drabba någon fysiskt.
Men återigen, det här är ju bara vad jag tycker.