Vad är att vara bra egentligen !

En fråga som jag verkligen tycker att många borde ställa sig.
Vad är bra för dig.
Vad är inte bra nog för dig.
Vad är bara nästan ok.
Vad är under din standard.
Vad ställer du för krav på andra.
Vad ställer du för krav på dig själv.
Om någon gör en sak och den inte är bra i dina ögon, är den personen en sämre person är du då.
Har du tänkt på att det du accepterar som bra kanske inte alls ser likadant ut i din kollegas ögon.
Om en sak inte är gjort fullt lika bra som du själv skulle gjort, försöker du då rätta till den efter dina egna normer eller låter du den vara med åsikten att personen som gjorde det, faktiskt gjorde det så bra som den kunde och det var bra nog.
Kan du släppa det och gå vidare eller måste du påpeka det för någon annan.
För visst är det just precis så.
Det är så himla vanligt att andra besserwissers kan stå och titta på, veta lite bättre och sen spela efterkloka när dom påpekar att det inte var gjort på bästa möjliga sätt.
Jag ser det inte på något som helst positivt sätt att man beter sig så.
Man ska inte behöva lära sig saker genom att göra dom på fel sätt för att sen få smällen på fingrarna och dom förnedrande orden i ansiktet tillsammans med andra kollegor.
Det är inte så vi hjälper varandra.
Om jag ser ett fel begås utav någon som är uppenbart så säger jag det utan att vara nedlåtande.
Då har jag sett till att fel mindre har begåtts och att vederbörande fått göra det på rätt sätt på en gång.
Att vara bra är inte att alltid göra rätt utan snarare att alltid försöka.
Att kunna ta emot kritik när man gör något fel är något man alltid får räkna med men man ska inte se kritik som något negativt utan istället som något positivt.
Kritik är bara så att vi ska kunna se saker på ett annat sätt än det vi annars hade gjort.
Kritik utvecklar oss i en riktning som vi kanske inte förmår att se själva.
För mig är att vara bra att vara lyhörd.
Att vilja förstå och se sammanhang i olika saker och ting.
Det finns massor jag inte förstår i mitt liv men jag försöker alltid och det gör mig till en bra individ.
Jag försöker och det räcker väldigt långt.
Men om du ständigt är den där efterkloka individen.
Den där problemlösaren som påpekar hur fel saken blev gjord i efterhand.
Vem tror du att du är då.
Den som faktiskt försöker fastän den inte känner att den kan, eller den som bara gnäller på hur det blev gjort.
Att kunna en sak och bara titta på när andra gör fel bara för att man själv varit i den sitsen tidigare i livet är så fruktansvärt fel och långsint beteende.
Man behöver inte ge tillbaka gammal smärta på nya personer bara för att man vill sätta dom på plats.
Man kan vara en större människa än så.
Att lära sig saker den hårda vägen är bara ett förlegat gammalt jävla machosnack som jag själv ser som riktigt patetiskt.
En bra människa är som en bra vän.
En person som finns där när man vill och behöver lite hjälp.
En person som ställer upp för att den vill, inte för att den ska ha något tillbaka.
En bra människa är en som försöker se till helheten och inte bara skummar på ytan för att sen blåsa bort det som kanske är lite obekvämt eller jobbigt.
Att vara bra är att alltid försöka.
Att försöka på riktigt.