Det är så vanligt att man lägger in ett strå av osäkerhet i sitt eget agerande.
Man visar att man inte riktigt tror på det man gör.
Att man helt enkelt inte litar på sig själv.
Men vad gör det egentligen.
Hur stora blir konsekvenserna av att just du gör fel, just där.
Naturligtvis är det otroligt olika från situation till situation, men ändå.
Hur mycket fel kan det bli av att du faktiskt vågar försöka.
För det är ju det som det handlar om, att våga prova något som du inte är säker på.
Att du tar dig över din egen bekvämlighetströskel och utmanar dig själv till något du egentligen inte riktigt vill.
Det är som sagt väldigt olika beroende på vilken situation det handlar om men du kan säkert se ett mönster som en röd tråd i ditt eget sätt att agera genom många olika scenarier.
Fel gör vi dagligen, fel gör jag dagligen och jag försöker alltid att lära mig något av dessa.
Det kan vara allt ifrån mitt eget beteende emot en person som jag noterar inte alls reagerar på det sättet som jag trodde skulle ske.
Det kan vara min egen osäkerhet i att tro på mig själv när jag ska göra något jag aldrig tidigare provat.
Ofta så handlar det om förutfattade meningar.
Eller att man läser in förutfattade beteenden vars prägel satts av en annan källa, en bok, en utbildad person eller helt enkelt en just för tillfället viktigare person i dennas liv.
Vi är ju alla otroligt påverkbara och beroende på vem som säger vad så har många en benägenhet att suga i sig allt dessa personer säger, tycker, tänker, skriver och gör mer eller mindre som svampar.
Man tappar helt enkelt sin egen objektivitet.
Nu vill jag inte komma och säga att det är fel eller rätt för det är upp till var och en och bedöma men ibland kan jag inte låta bli och reagera när jag noterar att dessa individer är alltför lätta i sina egna åsikter, dom har liksom inte landat i sig själva.
För mig är det viktigt att jag tror på mig själv i det jag utför, det jag säger och inte minst i det jag tänker.
För gör jag inte det så har jag tappat en väsentlig det av mig själv.
Det är inte så att jag tycker att man bara ska utgå ifrån sig själv, inte alls.
Gör man det då tappar man samtidigt sin egen förmåga i att vara lyhörd och att lyssna och lära av andra är bland det viktigaste vi kan nuförtiden.
Att ha ett eget sinne men samtidigt vara öppna inför vad andra säger, tycker och tänker.
Vad jag gör kan faktiskt vara ett felaktigt sätt men det är upp till mig att försöka förstå det, inte genom andras påtvingade åsikter och uttryck.
Det är så otroligt många situationer som vi hamnar i där vi är rädda att göra fel i idag.
Vi är livrädda för att inte vara politiskt korrekta (hatar dom orden), vi vill inte trampa våra vänner eller släktingar på tårna, för då tror vi att vi kommer att bli ovänner för all framtid.
Vi är rädda för att göra fel så att chefen ser det eller får veta det av någon annan.
Vi är helt enkelt rädda för att dels utsätta oss själva för något obekvämt i tron om att vi kommer att förlora det vi har idag och hamna i en sits i livet vi inte alls vill vara i, utfrysta helt enkelt.
Att vi helt enkelt har fått vår chans, använt den, förbrukat den och nu får står för konsekvenserna av den.
Men är det så illa när vi gör våra fel.
Är det inte vår egen bedömning som vi skärskådar.
Är det inte så att vi själva är vår största motståndare, vår största fiende.
För det ses oftast med blida ögon när man försöker göra något.
När man inte är rädd för att prova sig fram utan att bry sig om konsekvenserna.
Man vågar göra saker även om man vet att risken är stor att man faktiskt kan misslyckas.
Jag är själv ett levande exempel på att prova sig fram bit för bit utan att vara säker på vad jag gör.
Jag gör det dock på ett vad jag bedömer som relativt säkert sätt där konsekvenserna inte blir så stora och inte längre hanterbara.
Det får liksom inte ske på ett sätt där jag kan utsätta både mig själv och min omgivning för en uppenbar risk.
Men dom små felen som vi dagligen går igenom, dom ska finnas där i varje fall i mitt liv.
Dom felen är mer än tillåtna och är en del av mig själv.
Jag behöver inte be om bekräftelse både till höger och vänster för att rättfärdiga mina egna handlingar, jag kan faktiskt stå för konsekvenserna av dom oavsett utgången.
Precis som små barn som genom att testa saker lär sig vad som är rätt och fel så gör jag detsamma men på min egen nivå.
Ibland är jag rädd för att testa även jag men det är för att jag är jag och det får andra stå ut med.
Det är fortfarande jag som står bakom dom besluten och ingen annan ska tvinga mig någonstans som jag själv inte vill, det är mitt liv och mina beslut.
Om du nu vill ta beslut i mitt namn så blir det lik förbannat dina beslut grundade på dina åsikter, inte mina.
Det är ju också så att det är väldigt vanligt att man har åsikter om hur andra ska genomföra saker och ting för att det ska gå rätt till men att dom sen inte är lika klockrena när det handlar om dom själva.
Jag tänker oftast på följande sätt när det handlar om att göra obekväma saker.
Jag gör en konsekvensbedömning och i den tittar jag på hur den drabbar andra.
Om jag ser att andra kan bli drabbade negativt så gör jag en ny värdering och försöker se det på ett lite annat sätt så att andra inte ska bli just det, det vill säga drabbade.
För jag tycker inte att det är rättvist att andra ska få ta smällen av något som jag själv utför bara för att jag vill utföra det jag gör.
Men vi får inte vara rädda för att göra fel för då kommer det bara leda till ett hämmat beteende.
Ett beteende där vi stryper vår egen handlingskraft.
Vad vi måste göra dock är att se konsekvenserna och ta dessa av vårt handlande, för konsekvenser blir det alltid på ett eller annat sätt.
Vi måste få vara fria i våra egna tankar för dom tillhör bara oss själva.
Ingen annan har rätt att inkräkta på det området.
Så länge jag inte avsiktligt skadar någon, så länge jag själv står för konsekvenserna av det jag gör, så länge jag tar hänsyn till min omgivning så har jag all rätt i världen att göra det jag tror på, det jag vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar