Jul är för mig en högtid som jag egentligen inte ser som någon högtid eftersom jag inte är troende.
Men det spelar absolut ingen roll för mig, för jag tycker om den ändå.
Jag tycker om den för den innehåller så mycket kärlek, så mycket familj och sällskap.
Den innehåller så mycket givmildhet, om än i en lite lätt överdriven förpackning.
Under hela min uppväxt som barn så var det något som jag såg fram emot precis som dom flesta barn, ja i varje fall om man tittar till Sverige och andra relativt rika länder.
För även om min barndom inte präglades av att vi hade det gott ställt utan snarare var av en enklare så kallad Svensson-karaktär så var den rik.
Jag hade turen att växa upp med två föräldrar som alltid försökte att göra det bästa av situationer även om det inte var lätt.
Då på den tiden så förstod jag inte hur tufft mamma och pappa hade det men allteftersom jag växte upp så gjorde även min insikt det.
Förmodligen så var det en av grunderna till varför jag ser så stort värde i så mycket av det jag själv har runt mig idag.
Jag tar verkligen inte något eller någon för givet för det har jag inte rätt till.
Jag kan försöka att eftersträva en viss nivå i mitt liv och sen hoppas att jag når dit.
Men det beror ju i slutändan inte bara på mig utan även på andra som jag kommer i kontakt med eller till och med umgås med.
För mig så är Julen en högtid som man ska fira tillsammans med andra.
Men vad med alla dom som inte har någon att fira med.
Vad med alla dom som inte tycker att Julen är något att fira utan bara ser det som ett enda stort kommersiellt jippo.
Jag kan inte påstå att jag inte förstår dom för det gör jag faktiskt.
Det ligger mycket även i deras tankar och åsikter.
Men det hindrar inte mig och kommer inte att hindra mig ifrån att ha mina.
Jag tycker en sak och så länge som jag tror på det jag gör så kommer jag att fortsätta hålla min linje.
Men jag känner en sorg för dom som i grunden inte väljer att vara ensamma men ändå är det.
Det är för er som mitt hjärta slår ett extra slag dessa dagar.
Det är er jag skänker en extra tanke av värme.
Jag är inte hela världens samvete och kan därför inte vara alla till lags.
Men som en klok liten kille sa på en gala nu i veckan.
Alla kan inte göra allt, men alla kan göra något.
Om alla försöker att hjälpa till med något så tror jag att vi kommer en närmare en värld där vi faktiskt ser varandra lite bättre.
Jag tror att vi mår bra av att värna om varandra istället för att bara se våra olikheter som hinder.
Se möjligheterna hos varandra istället.
Att vi är olika det råder det absolut inget tvivel om, tvärtom.
Så om du vet någon som är ensam och du vet med dig att du kanske kan göra den personens dag en smula ljusare, gör då det, tveka inte.
Som sagt, alla kan inte göra allt, men vi kan alla bidra med något.
Ingen kommer undan om vi vill ha en värld som mår bra.
Jag kommer alltid finnas där för den som vill ha en axel att gråta emot, ett öra som lyssnar eller som bara låter mina ögon se, se vad det är du vill visa.
Låt Julen få fylla sin viktigaste betydelse.
Låt den få överösa oss med gemenskap och kärlek.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar