Vi är alla speciella för någon

Kom inte och säg att du inte betyder något för någon.
Det vore en otroligt förnekande dålig lögn.
Vi betyder alla något för någon, så är det bara.
Vissa har fler runt sig som bryr sig om en och andra har lite färre, inte heller det är något konstigt.
Jag tycker bara det är beklagligt med dessa personer som ständigt försöker få sympati
genom att påpeka att ingen bryr sig om just dom.
Vad där det som har tagit dom till den positionen.
Vad är det som har gjort dom så illa att dom inte längre tror att någon bryr sig.
Vad ska till för att få denna person att ändra sin uppfattning till något som gör att
han eller hon ändrar sin uppfattning igen.
Varför verkar det som en del till och med skäms över det faktum att någon tycker om en.
Att det kan kännas fel och fult beroende på att någon gör det.
Jag tycker att det alltid är vackert.
Jag tycker att det är så otroligt vackert att vara speciell för någon.
Man behöver verkligen inte själv vara uppsatt på en piedestal eller sätta någon annan på den platsen.
Man kan vara speciell oavsett.
Att vara speciell för någon är bara att vara riktigt uppskattad.
Och i helgen som var fick jag verkligen ett överflöd av den känslan.
Det fanns liksom inga gränser i hur uppskattad och älskad jag kände mig eller rättare sagt,
känner mig.
För att ha så många underbara människor runt mig som jag då hade och få så många
helt fantastiska lovord från hjärta till hjärta.
Ja, det var till och med nästan för mycket för vad jag kunde ta emot.
Jag var och är så otroligt tacksam för det jag fick uppleva och det kommer jag att ta med
mig under resten av mitt liv som en helt fantastisk boost.
Vi är alla speciella för någon och uppenbarligen är jag det för många.
Jag skulle kunna stoppa huvudet i sanden generat och bara låta det rinna av som vattnet på en gås.
Men det vore verkligen inte rättvist mot alla dom underbara känslorna som finns där.
Nej, jag väljer istället att acceptera och ta emot alla med mitt stora varma öppna hjärta.
Jag gör det och tillåter mig att känna mig själv just så där speciell som jag faktiskt är.
Jag gör det inte för att jag vill vara skrytsam.
Jag gör det för att jag är så oändligt tacksam.
Tacksam över att det faktiskt är så.
Att jag duger förbannat bra som den jag är.
Att jag till och med är väldigt bra som den människa jag är.
Vi är alla speciella för någon och jag kommer göra mitt allra bästa i att fortsätta att vara mig själv.
För uppenbarligen så är det riktigt bra.