Att göra sig förstådd utan att bli irriterad

Har du någonsin känt frustrationen över att någon annan inte förstår vad det är du menar.
Att du känner att vederbörande totalt missförstått vad det är du egentligen vill ha fram.
Att personen kanske hör dina ord men inte ser innebörden.
Hur tar du det!
Tycker du att det är jobbigt eller rentutav besvärande.
Du tycker ju själv att det är solklart det som du försöker att säga eller visa.
Men lik förbannat så är det inte resultatet som du vill se som utkristalliserar sig.
Vad gör du då?
Blir du lite irriterad och påpekar hur fel denna person gör.
Blir du kanske förbannad för att du inte tycker att den personen är tillräckligt uppmärksam.
Blir du besviken på dig själv för att du känner att du inte riktigt når fram.
Eller är du kanske objektiv i din bedömning och konstaterar att den personen inte kan lösa
problemet på ditt sätt utan bara på sitt eget.
Kan du då stanna vid det och känna att det är bra nog eller kommer du att älta vidare om det.
Vi är ju alla otroligt olika som människor på så fantastiskt många olika sätt.
Jag ser saker och ting på ett sätt och du på ett annat.
Ibland så sammanfaller dom och vi kan både uppskatta samma saker och ibland så
kan det vara så att vi tycker illa om samma saker.
Men bara för att vi gör det ibland så behöver det inte vara en konstant gemensam tråd.
Vi är alla individer och det tycker jag att vi ska sträva efter att fortsätta att vara.
Vi ska vara individer som är villiga att respektera varandra, försöka förstå varandra så
att vi kan stå ut med att leva våra liv under ett gemensamt tak.
Ingen ska kunna förtrycka mig till något som jag absolut inte vill.
Inte hemma, inte på jobbet, inte i vardagen, och absolut inte inom ett område som jag tycker är helt
utanför allt vad jag tror på, inom religion.
Jag är en ateist som aldrig någonsin kommer att tro på någon som helst religion eftersom jag
bara tycker att det är ett påhittat dravel som finns där mer eller mindre i ett syfte och det
är att använda det som ett maktmedel.
En ursäkt för att döda, utnyttja eller förtrycka redan utsatta människor.
Jag säger inte att troende människor är sämre än mig på något sätt, inte alls.
Jag har mött så många i mitt liv som är helt underbara på alla sätt och vis och deras tro
respekterar jag för det är vad dom tror på.
Jag väljer som sagt att inte tro, och det är jag.
Men tillbaka till dagens ämne lite mer specifikt.
Det där med att göra sig förstådd utan att bli irriterad.
Känns det inte igen redan från barnsben.
Barnet som står där och inte kan kommunicera med annat än skrik och gråt.
Som inte lärt sig att prata men som ändå på ett väldigt enkelt primitivt sätt vet vad det vill.
Är det inte det som vi sen tar med oss under resten av våra liv.
Lite sammalika men ändå mer utvecklat.
För ju mer vi lär oss och desto fler intryck som vi tar med oss i livet så agerar vi lite annorlunda.
Det är viktigt att vi i alla olika typer av förhållanden försöker att förstå varandra utan att
låta det gå över gränsen så att vi blir irriterade.
När vi känner att vi kan det så tror i varje fall jag att vi alla mår så otroligt mycket bättre inombords.
För vem vill gå omkring och känna sig småirriterad över skitsaker.
Är inte livet lite för kort för det.