Allt kan inte ordna sig bara för att man säger det

Alla har vi olika typer av åsikter när det kommer till saker och ting.
En väldigt vanlig inställning som jag råkar på är att man säger att det ordnar sig.
Och visst kan det göra det ibland.
Visst kan man ha turen på sin sida och faktiskt till och med klara sig väldigt bra.
Men det där med att ständigt förlita sig på att det alltid ska ordna sig.
Är inte det lite att lita på att någon annan ska ordna det för en själv.
Inte att man själv löser det eventuella dilemmat eller problemet som man stött på
utan på något sätt glider undan det och låter det lösas av någon i ens närhet.
Har du tänkt på hur ofta det faktiskt sker.
Att andra är problemlösarna men att vissa ändå tar åt sig äran.
Dom kan till och med kallas konstruktiva.
En liten falang av människor som skapar problem och sen överlåter ansvaret indirekt på andra.
Jag tycker att det är rent ut sagt slött beteende att göra på det sättet men allt för vanligt.
Om det nu är något som man så gärna sätter i rullning så tycker jag att man ska ta ansvar
för att det blir gjort, inte bara smita och förlita sig på andra.
Men den där lite lätt nonchalanta inställning att det ordnar sig.
Att höra det för jämnan, det har jag tröttnat på en smula måste jag erkänna.
Allt ordnar sig inte av sig självt.
Det ordnar sig bara för att någon annan tar ansvar för den handlingen.
Jag vill själv ta ansvar för dom handlingar jag utför.
Jag vill inte lägga det ansvaret i knät på någon annan.
Det vore naivt, dumt och egotrippat av mig själv att överlåta sånt på någon annan.
Jag menar, varför ska inte jag ta mig själv i kragen och faktiskt göra det jag har sagt att jag ska.
Varför ska jag bara göra den biten som jag själv gillar.
Varför ska inte jag ta ansvar för mitt eget liv, mitt eget handlande.
Allt kan inte ordna sig bara för att man säger det.
Ibland kan man ha turen  och faktiskt se saker och ting lösa sig framför fötterna på en själv.
Men nej, man kan inte allt bara tro att det ska ordna sig.
Man kan bara inte gå omkring och tro det.