När blir en vän, en vän

Det där med vänner, det är inte alltid helt självklart och enkelt.
För när blir man med en ny vän.
När blir man av med en gammal.
Vad krävs för att man ska kliva in över tröskeln hos någon.
Från att ta det där steget från att vara en bekant som man hälsar på
till att man blir välkommen hem till denna.
Vad är det man räknar med när man säger att är vän med någon.
Vad är det man menar med att vara vän med någon.
Vad gör du för att ta dig dit.
När jag säger det sistnämnda så menar jag dels att jag undrar hur du tar dig till att bli vän åt någon.
Men också hur du själv tillåter andra att bli din vän.
Har du någon form av checklista som personerna måste gå igenom och uppfylla.
Eller låter du vem som helst utan några som helst krusiduller ta sig förbi din dörröppning
ungefär som om det inte ens fanns en dörr att ta sig förbi.
Behöver andra alltid bevisa saker för dig för att hålla kvar sin status.
Vänner är för mig så otroligt viktiga personer i mitt liv så därför är det inte människor
jag helt utan vidare släpper igenom hur som helst men samtidigt så väljer jag att
ha en väldigt öppen dörr eftersom jag tycker om människor.
Jag vill alltid hellre bilda en vänskap än en fiendskap.
För med en vänskap kan man komma så långt.
Sen är jag inte så naiv och blåögd att jag tror att jag kan bli vän med alla, eller ens en bråkdel.
Men det är det där med att vilja se det goda istället för är något jag alltid kommer slå ett slag för.
Det finns i mina ögon alldeles för många idag som istället väljer små inskränkta vägar
som bara gynnar deras egna syften.
Varför kan man inte som jag välja att ha ett syfte som parallellt fungerar både för mig, för mina eventuella vänner och även för resten av omgivningen.
Det finns lösningar som vi alla kan leva med, men bara om vi väljer att se dom.
För mig blir en vän en vän när jag låter den personen vara sig själv i min närhet och jag är detsamma.
För mig blir en vän en vän när jag känner att den personen inte utnyttjar något jag sagt
och samtidigt känner att den personen vet att jag aldrig skulle göra det mot mig tillbaka.
Det handlar om förtroende, ömsesidigt förtroende.
Kan du ge det till någon så kan du få en vän.
Kan du ta emot det från någon så kan du bli en vän.
Men kan du det.
Kan du göra dom där sakerna utan förbehåll eller måste du alltid lägga in ett litet veto.
Antingen så är man en vän som betyder något på alla plan eller så är man bara en light-vän.
En sån där som man egentligen inte vill ha men som man kanske tycker att det kan vara
nyttigt att ha några stycken i sin närhet bara för att ha något och stoltsera med.
Vi rör oss med vänner på väldigt många olika nivåer idag inte minst tack vare det mediaflöde
som vi omger oss med men det är skillnad på vänner och vänner, stor skillnad.
I grund och botten handlar det om hur mycket kärlek vi är villiga att dela med oss.
Hur mycket tycker vi att vi kan ge av oss själva utan att kräva något tillbaka.
Till en vän, hur mycket som helst.
Precis hur mycket som helst.
Vad vore jag utan mina vänner.
Jag vore ensam.
Och det, vill jag aldrig bli.
Det, vill jag aldrig känna mig.