Min mamma har det bra, men hur ensam är hon inombords?

Det är en fråga jag ställer mig varje gång jag hälsar på min mamma numera.
Hon bor där på sitt äldreboende, knappt medveten om vilken tillvaro hon lever.
Hon gör det dag ut och dag in och allt jag kan bidra med är att hälsa på lite då och då.
En del kanske tycker att det bara tillhör livets gång.
Andra kanske skulle tycka att om jag nu tycker att det är fel så varför tar jag inte hand om
henne själv och ser till att hon får bo hos mig.
Andra kanske tycker att man bara ska se om sitt eget hus.
Kanske är det till och med så att vad jag än gör tycker och tänker inget som spelar roll.
Vad vet jag, jag är ju bara en enkel människa.
En människa med en åsikt, en tanke, en vilja.
Jag vet att jag är en bra människa inom mig.
En människa med vad jag själv ser som sunda värderingar.
Jag tycker det eftersom jag själv aldrig vill skada någon annan.
För varför skulle jag det.
Min linje är ju att jag ska hjälpa andra om jag kan.
Min linje och vilja är att andra ska ha det bra.
Min mamma är en sån människa som jag vill ska ha det bra, så bra som det någonsin går.
Jag vill det kanske extra mycket just för att hon är min mamma och för att hon alltid
betytt väldigt mycket för mig.
Jag vet att min mamma har det bra där hon bor idag.
Jag vet det för det är i en vänlig atmosfär hon bor i.
Men vet hon om det själv.
Varje gång man kommer dit så är det som en total nyhet för henne.
Det är så för hennes sjukdomsbild är sådan.
Hon kommer helt enkelt inte ihåg det som händer och sker längre.
Men vad är det som bor inom henne idag.
Vad tänker hon när jag går därifrån.
Hur mår hon i sitt hjärta när jag stänger dörren bakom mig och går.
Det gör ont i mig precis varje gång jag gör det, det gör ont och skär i mitt hjärta, om och om igen.
Jag kan inte komma ifrån det hur jag än vrider och vänder på mig.
Det som gör mig lugn är att jag känner att dom som tar hand om mamma dom gör det på
bästa tänkbara sätt.
Det är en miljö där jag känner att min mamma kan vara trygg.
Men hur mår mamma inombords.
Jag kommer aldrig att kunna få något riktigt svar på det och det får jag vara nöjd med.
Man kan inte få svar på alla sina frågor i sitt liv utan ibland så får man faktiskt vara just det.
Min mamma har det bra, men hur ensam är hon inombords nu efter att pappa har gått bort.
Mannen hon haft vid sin sida under större delen av sitt liv.
Mannen hon älskat under större delen av sitt liv.
Mannen som varit allt i hennes liv.
Någonstans så har hon stoppat undan honom inom sig.
Frågan är hur djupt han ligger gömd.
Vet hon ens var hon har lagt minnet av honom.
När plockar hon i så fall fram dom tankarna.
När känner hon saknaden efter honom.
När känner hon sig som allra mest ensam.
Det är många tankar som rör sig i mitt huvud när det gäller dig lilla mamma.
Jag kan bara hoppas och tro att du har det bra där du är idag.
Jag gör det för att jag vill det av hela mitt hjärta.
Jag gör det för att du är min mamma och en av dom allra viktigaste delarna av mitt liv.
Utan dig hade jag ju inte funnits.
Min mamma har det bra och jag är så tacksam att ni som tar hand om henne, tar hand om henne.
Men hur ensam är hon inombords.
Jag kan bara undra.