Bortskämda barn riskerar att bli bortskämda vuxna

Det är inte så att jag menar att alla bortskämda barn blir förtappade och helt saknar
begreppet känslor för omvärlden.
Man kan bli bortskämd på väldigt många olika sätt och en del av dom kan faktiskt till
och med vara bra.
För hur illa vore det inte om vi inte fick skämma bort våra barn med kärlek och förståelse
för vad som är rätt och fel.
Tre otroligt viktiga ord i barns uppväxt.
Kärlek, rätt och fel.
Jag hade två fantastiska mentorer i min barndom som satte den prägeln.
Jag fick kärlek av mina föräldrar, inte så att jag alltid förstod det från början men
nu när man är lite äldre så har den insikten kommit väl till pass.
Och jag fick verkligen alltid veta vad som var rätt och fel.
Det behövdes inte någon riktig pekpinne som hela tiden tillrättavisade sakerna för mig.
Linjen fanns där hela tiden och det var bara för mig att plocka upp pärlorna som var slängda
lite då och då så att jag inte gick vilse.
Jag behövde inte ta upp allihopa för visst gör man sidosteg i livet lite då och då men jag
har hela tiden kommit tillbaka till mitt spår, min väg.
När jag pratar om bortskämda barn så pratar jag om barn vars föräldrar hela tiden bara
låter sina barn fostra sig själva, gärna med kommentaren att min lilla Nisse eller Stina
är såååååååå otroligt duktig och klarar precis vad som helst, när som helst och hur som helst.
Dom befriar sig själva från det dom en gång skapat och tycker inte att det är deras skyldighet
att se till att finnas där i vått och torrt.
Sen kan det vara dom föräldrarna som ska vara där och peta precis hela tiden och mer eller mindre
jämt analysera hur deras barn mår och vara som överbeskyddande poliser i deras närhet.
Dom förstår inte att dom i själva verket mer kväver än syresätter sina barn genom sitt beteende.
Livet är hela tiden en balansgång och den får vi hela tiden utveckla varje dag i våra liv.
Jag kommer alltid finnas där för mina barn när dom behöver mig, det vet dom.
Men jag måste även inse att dom inte alltid just behöver mig utan att dom faktiskt kan klara
sig själva minst lika bra utan min medverkan.
Men dom vet mina värderingar som jag har i livet och det är det jag kan förmedla och
som dom sen kan omvandla till eget bruk.
För det handlar ju om att växa upp och lära sig att ta hand om sig själv och andra.
Eller.
Vad handlar livet annars om.