Hatar när människor i min närhet mår dåligt

Man kan inte vara alla till lags.
Man kan inte hjälpa alla som man kanske vill.
Man är ju inte mer än människa.
Men om det kommer till situationer, små eller stora och jag känner att jag faktiskt
kan göra något positivt så vill jag faktiskt göra det.
Det är så jag är uppfostrad.
Det är så jag ser på livet.
Att hjälpa andra är helt enkelt en del av det och den delen kommer jag aldrig att ta lätt på.
Jag vet att jag har ett väldigt bra inre och det njuter jag av varje dag.
Jag gör inte det för att jag är den skrytsamma typen.
Jag gör det heller inte för att jag känner att jag behöver den uppmärksamheten.
Nej, jag gör det bara för att jag vill det, för att mitt inre säger det till mig.
Att jag faktiskt mår bra av att göra det och att kontentan av mitt eget handlande även
kanske kan få någon annan att också må bra.
När jag ser att en människa som jag känner mår dåligt så kan jag bara inte låta det bero.
Eller rättare sagt jag kan inte låta det bara passera om det nu inte är så att det faktiskt
är bäst att det får göra just det.
För det är inte i alla situationer som jag kan göra saker som gagnar situationen.
Det kan faktiskt vara tillfällen då jag gör klokt i att bara betrakta det från sidan.
Men under så kallade vanliga omständigheter, då kan jag inte låta det bara vara.
Då måste jag fram där och se vad det är jag kan bistå med.
Kanske är det en fysisk handling som behövs.
Då menar jag inte bara ren muskulär styrka.
Nej det kan faktiskt vara något så otroligt enkelt men väl så värdefullt som en kram.
Eller så kan det vara att den personen helt enkelt bara behöver känna att den inte är
ensam och utelämnad i den solkiga världen, helt vind för våg.
Sittande där som en skeppsbruten på ett stormigt hav med bara en oändlig vy av
grått skräckinjagande hav.
Jag lyssnar gärna till denna människa och försöker se om det är något jag kan bidra med.
Kanske är det inte något direkt som jag kan tillföra men kanske räcker det med
att jag just bryr mig.
Världen är inte alltid snäll utan kan vara väl så hård och tuff mot oss på en mängd olika sätt.
Jag försöker att leva som jag lär och se saker och ting ur så många synvinklar som möjligt.
Jag vill nämligen alltid försöka att vara någorlunda objektiv.
Det är inte alltid jag har rätt i det jag gör, tycker, tänker, säger eller vill.
Men när jag inser att jag har fel då är jag i varje fall ödmjuk nog att ändra min inställning
istället för att vara bitter över att någon annan hade rätt.
Jag hatar verkligen när människor i min närhet mår dåligt.
Men jag är villig att göra något åt det.
Hur är det med dig.
Ser du alltid först och främst till ditt eget välbefinnande.
Eller är du kanske den som gör så kallade goda saker just för att få ett.
Eller gör du dom bara för att det känns rätt.
Vem är du.