Jag njuter när jag får hjälpa andra !

Jag vill inte kalla det att vara egotrippad.
Jag vill inte kalla det att ha ett behov.
Jag vill inte påstå att jag måste hävda mig.
Jag tycker inte om när andra kräver något av mig.
Men jag njuter i min själ när jag får hjälpa andra.
Det där att få vara till hands och göra något som gagnar någon annan än mig
utan att det direkt gynnar mig själv.
Jag gör det utan baktanke.
Jag gör det utan att jag vill ha någon gentjänst.
Jag gör det utan att kräva någon ting tillbaka.
Jag gör det för att jag vill.
Jag njuter verkligen i mitt hjärta av att få hjälpa andra när jag kan.
Och lika mycket som jag njuter när jag får hjälpa och känna att jag gör just det,
lika liten känner jag mig när jag inte kan hjälpa när jag vill.
Det är där jag får landa i en form av acceptans med mig själv.
Jag kan ju inte alltid göra alla nöjda.
Jag kan inte finnas till i alla situationer.
Jag har mina begränsningar.
Och det är något jag uppskattar hos mig.
Det att jag faktiskt inser att jag har begränsningar.
Att jag inte kan finnas till i alla situationer.
Jag njuter av att få hjälpa andra.
Jag njuter av att få chansen att finnas där när jag själv kan och vill.
Jag är ju blott en enkel människa.
En enkel men väldigt speciell sådan.
Jag kan inte finnas överallt.
Jag kan inte göra allt.
Jag kan verkligen inte göra skillnad överallt.
Men där jag kan det, där kan jag det desto mer.
Där kan jag göra något som betyder något och det tar jag med mig i mitt liv.
Jag njuter av att få hjälpa andra.
Jag gör det för det betyder något för mig och jag njuter för att jag känner att det
framför allt betyder något för den jag hjälper.
Varför hjälper du andra.
Vem tycker du om att hjälpa.
Vad är viktigt för dig.