Ibland så blir man väldigt varse om vad andra tycker och tänker.
Dom kan liksom inte hindra sig själva från att uttrycka vad det är dom
tänker, tycker och känner.
Har du tur och kanske rentutav gjort något rätt i ditt liv så kanske det finns
människor därute som tycker om dig.
Har du lyckats göra dig ett namn i din omkrets kanske du till och med respekteras.
Men sen kan du kanske komma i situationer där du inte uppskattas lika mycket.
Du kanske kommer till ett ställer där du blir bedömd innan du ens fått visa vem du är.
Du ges helt enkelt inte någon chans.
Kanske är det inte ditt fel för andra kan ha gjort att du hamnat på minus redan innan
du ens kommit dit.
Du har blivit bedömd genom andras beteende och handlingsförfarande.
Jag undrar hur ofta det sker på arbetsplatser, på skolor eller under andra omständigheter.
Jag fick själv ta sån skit idag.
En kritik baserad på att jag fått min tjänst utan att ha någon riktig erfarenhet inom området
jag ska arbeta.
En tjänst som det förr minsann krävdes en ordentlig utbildning innan man ens fick kliva
innanför väggarna på en sådan arbetsplats.
Jag hade kunnat ta det väldigt lätt om jag bara hade fått höra det en gång av denna person
som i samma mening påpekade att "det säkert inte var något fel på mig".
Men när man upprepar sig gång på gång och ältar samma sak samtidigt som man då spyr
galla över sin arbetsgivare i dennas numera bristfälliga förmåga att upprätthålla dom
tidigare kraven som fanns.
Ja, då tröttnar till och med jag på att lyssna och kan inte låta bli att känna en viss uppgivenhet.
Är det så andra också tänker undrar jag då.
Andra som inte vågar säga precis vad denna person tänker och tycker.
Eller är det bara en väldigt bitter person jag har att göra med som känner sig nerklassad.
Jag bad inte om att bli anställd.
Jag sökte ett jobb, gick på en intervju, gjorde ett bra intryck och fick en anställning.
Vad är problemet.
Nej, jag kommer inte att hänga upp mig på det här och älta det vidare.
För mig räcker det att få ur mig det här och nu.
Men jag kan inte låta bli att tänka och analysera vidare.
Jag är den jag är och tänker inte be om ursäkt för att jag fått den här chansen.
Jag har inget problem med det men det är tråkigt att andra kanske har det.
Missunnsamhet och orättvisa finns överallt i samhället, det är något jag lärt mig leva med.
Jag tycker inte om det men jag lever med det och tänker fortsätta att göra det.
Jag kommer att fortsätta att tro på mig själv för den jag är.
Är det fel, är det rätt, ja det är upp till andra att bedöma efter deras förmåga.
I mina egna ögon så gör jag rätt.
Vad tycker du.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar