Hur kommer det sig att vissa människor dom ser bara saker på sitt sätt.
Dom vägrar liksom att ens titta ut genom sitt eget fönster mot omvärlden
och skaffa sig ett intryck om vad det är som händer där ute.
Dom har liksom redan gjort sig en klar uppfattning om det dom hört.
Det där skrikande barnet, det är bara ett ouppfostrat barn som inte får som det vill
av sin lattedrickande mamma som är mitt uppe i en viktig konversation med sin väninna
om problemen hon har hemma för att hennes man inte ens sett och kommenterat
den nya gardinen i köket.
Eller det där ljudet som du hör av bromsande bildäck, det måste ju vara den där dåren
som precis fått sitt körkort och fått låna sin pappas bil och nu är ute och kör som den
biltjuv du egentligen vet att han är.
Tillhör du den där kategorin som alltid har en förutfattad mening om allt.
Som alltid har en åsikt om vad det än må vara även om det kanske faktiskt inte alls finns
någon riktig sanning i det du tror.
Du tror dom där sakerna bara för att du inte orkar bry dig om att ta reda på det egenligen handlar om.
Du har redan en negativ inställning till det från start.
Hur kommer det sig.
Varför ger du inte allt en chans från början.
Om en sak är halvtom så är det ju för att den andra halvan redan gått åt, förmodligen inte för
att hällt ut den.
Det har ju förbrukats och det finns ju ändå hälften kvar.
Är det inte så att hälften är precis vad det är.
Ha ingen ångest över att halva tiden på semestern redan har gått.
Se hur du använt den första halva och värdesätt den.
Ta sen tillvara på den andra halvan, den som du har kvar.
Varför skulle den vara mindre värd och varför ska den fyllas med kval och just ångest
bara för att den leder till ett slut.
Allt leder förr eller senare till ett slut och det vägrar jag att se som något negativt.
Det viktiga är hur jag fyller min väg, min tid, mitt liv fram till dess slut.
Man ställs inför otroligt många val i livet.
Vilken tidning man ska köpa, vilken sås man vill ha till maten, vem man vill dela sitt liv med,
vad man ska ha för kläder på sig.
Det är val av olika dignitet precis hela tiden.
Du sätter ditt eget värde på dom valen som du gör, du och ingen annan.
Låt inte någon annan göra det och få dig att känna att du gjort något som du sen ångrar.
Låt det vara val som kommer inifrån ditt hjärta, ditt bröst.
Jag kommer alltid att se saker som halvfulla så länge det finns något att se.
För varför ska jag lägga energi på något som redan är förbrukat.
Är det inte bättre att jag lägger min tid på det som finns kvar.
Vilken typ av människa är du.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar