Jag är inte som alla andra

Det finns många olika anledningar att se på sig själv.
Men frågan är vilken man väljer.
Att jag själv inte är som alla andra det har jag mycket väl förstått.
Inte på det sättet att jag känner mig bättre eller mer värd en någon, inte alls.
Det är bara så.
Jag är helt enkelt inte som alla andra.
Jag är och vill förbli mig själv.
Tycker att det finns alldeles för många sóm lyssnar alldeles för mycket till andra
och som väljer att tro och tycka om sig själv på det sättet som andra säger sig göra.
Man vågar helt enkelt inte leva sitt eget liv.
För mig är det en absurd tanke, den att låta andra leva genom mig.
Att inte unna mig själv en egen unik plats.
Jag är inte som alla andra och det har inget att göra med att jag vill revoltera
eller visa att jag kan minsann mycket bättre än resten.
Jag har helt enkelt mitt sätt att se på saker och ting, mitt sätt att göra saker och ting,
Att våga ta sin egen plats verkar dock tyvärr inte vara alldeles självklart för många.
En del dom kommer aldrig ur sin egen eller andras skugga.
Andra dom står tillbaka för att lämna ett större utrymme till sin omgivning som dom
av någon outgrundlig anledning tycker ha en större rätt till den.
Jag är bara jag och bara jag kan leva mitt liv.
Nu är det i och för sig så att jag väljer att leva mitt liv på ett sätt som kanske ser ut
som att jag ständigt just står tillbaka för andra och låter andra lysa mer i rampljuset.
Men jag gör ju det för att jag vill göra precis det.
Jag vet vem jag är.
Jag vet vad jag står för.
Jag vet vad jag kan.
Jag vet vad jag vill.
Jag är inte som alla andra och tänker aldrig någonsin bli det.
För om jag blir det så är det inte jag kvar och då har jag inget eget liv.
Min roll som jag lever i den trivs jag också i.
Jag tycker om att hjälpa till, jag tycker om att finnas till hands om det går.
Men och jag säger men, jag låter mig aldrig utnyttjas till något jag inte vill.
Jag är inte som alla andra och andra kan inte vara som jag.
För jag är så mycket bättre på att vara jag än vad du någonsin kan bli.
Jag har mitt liv och du har ditt.
Låt oss alla leva tillsammans men åtskiljda ändå.