Jag vet inte men någonstans därinne så kan jag tycka att så kallade egon är så otroligt
små människor, i varje fall i mina ögon.
Ofta så är det människor som bara kräver att ha allt ljus på sig själva men utan att göra något för det.
Det är som om dom bara vill ha och ha och ha.
För mig är det inte ok.
Det är inte ok överhuvudtaget.
För någonstans i det hela så tappar dessa människor min respekt på vägen och faktiskt
så är det upp till dom om dom vill återfå den.
Man kan inte bara räkna med att kunna glida med på en räkmacka genom livet utan
att man samtidigt måste kämpa en hel del däremellan.
Jag tycker om livet och allt vad det ger mig och jag värdesätter verkligen det.
Självklart inte allt men på något sätt så måste även det onda få en plats.
Inte för att jag vill ha det där men för att det finns med och formar mitt liv, mitt jag.
Men hur är det med dessa egocentriska människor.
Dom som bara ser till sig själva först och främst.
Vad värderar dom i sina liv.
Vad är det som är allra viktigast för dom.
Det skulle jag vilja fråga er.
Ja, det vill säga om det är någon därute av er som vet om och vågar erkänna att ni faktiskt
tillhör kategorien.
Jag tror nämligen inte att särskilt stor procent av dessa är så insiktsfulla att dom ser sig själva
som det dom egentligen är.
För dom är det bara självklart att dom är som dom är, resten bryr dom sig inte riktigt om.
Jag tror inte eller snarare jag vägrar tro att dom har det lika kul i längden som vi resten.
Vi som vågar vara utanför vår egen box ibland.
Vi som värdesätter varandra.
Vi som vågar ta på varandra.
Vi som vågar älska varandra.
Er, kan jag bara säga en sak.
Jag älskar er och kommer så att göra i hela mitt liv.
För jag kommer aldrig att bli ett ego, nej fy fan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar