Man kanske tror att man bara kan lägga locket på när någon försvinner ifrån ens liv.
Men det är verkligen inte så det fungerar.
När man förlorar någon ur sitt liv, när man gör det för gott.
Då är det en annan process som tar sin början.
Det kan mycket väl vara att den processen tagit sin start mycket tidigare men när den väl
får jobba som den skall, utan att den får ett motstånd från andra.
Det är då själva bearbetningen tar sin fart.
Att mista någon tar tid och det måste man låta den göra.
För det är inte något som är gjort i en handvändning.
Det är inte något man bara kan få en klapp på axeln av och gå vidare.
Nej det krävs så otroligt mycket mer och hur mycket det är upp till var och en.
För jag kan inte säga att du eller du ska ägna si eller så mycket tid till det.
Jag kan inte säga att du ska göra på det eller det sättet.
Jag kan ge dig råd eller förslag men det är inte jag som gör valet.
Valet är ditt i hur din process ska se ut.
Något som är viktigt är dock att inse att vi aldrig är ensamma.
Att om man vill så finns det alltid någon där som man kan vila sig emot.
Någon som faktiskt vill eller kan lyssna.
Ja i varje fall om du inte tidigare bränt alla dina broar och satt dig i en situation
där du faktiskt lyckats bli utan vänner.
Men nu pratar jag om normalsituationer.
För i dom allra flesta fall så finns det någon som du eller vi har just att lyfta våra bekymmer,
lätta våra hjärtan.
Jag har precis själv mist någon väldigt nära person och det är en process som kommer att ta
lång, lång tid även om jag någonstans där bak varit förberedd.
Men jag kommer att låta den processen ta sin tid för jag behöver det.
Att mista någon tar tid.
Det är tid som jag får respektera och det är tid som dom runt mig får respektera.
Fundera istället på vad det är du vill ta med dig från den du har mist.
Lägg inte den största vikten vid förlusten för den är så uppenbar ändå.
Det handlar om att acceptera att den skett och att du är villig att gå vidare.
Att mista någon tar tid.
Låt den göra det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar