Varför vara rasist när man kan vara en medmänniska istället

Jag vet inte riktigt vad dom är rädda för.
Jag kan inte riktigt sätta fingret på bara varför.
Men faktum kvarstår.
Jag tål inte rasister.
Jag tål inte människor som ser människors ytterhöljen som defekter.
Jag tål inte när människor nervärderar andra bara för att dom har en annan etnicitet.
Jag tål inte människor som förtrycker andra människor.
Nu är ju detta inte något lokalt problem.
Det är inte något som vi kan lösa från en dag till en annan.
Jag tror inte ens i min vildaste fantasi att det ens går att lösa.
Detta trots att jag är en blåögd, naiv optimist som tror det bästa om det mesta.
Nej tyvärr tror jag att det är ett problem som vi kommer få fortsätta att leva med.
Men jag tror samtidigt att vi kan jobba oss fram till en nivå där vi i varje fall
kan försöka att möta varandra.
För mig är inte en rasist enbart en person som ser ner på människor av andra hudfärger.
För mig faller rasisten in under samma kategori som den som avskyr, ser ner eller till
och med hatar människor av en annan religion.
För mig är en rasist även den som ser homosexuella som något som blivit fel i naturen, en defekt.
För mig är en rasist den som ser handikappade som ett fel som bara är en belastning.
Det är inte bara en som stirrar sig blind på hudfärgen.
Det finns så många inskränkta personer i denna värld.
Människor som inte ser mer än vad dom själva vill se.
Varför inte lägga all den energin istället på att vara en medmänniska.
En sann medmänniska.
En som försöker att förstå, en som försöker att bry sig.
För mig är det en självklarhet men hur är det för dig.
Vem är du.
Vem vill du vara.
Vem kommer du att vara.