Att vara stolt över sina föräldrar

Jag vet att det inte alltid kan vara så lätt att vara det.
Jag vet att långt ifrån alla är det.
Jag vet att många inte är värda att vara stolta över.
Men jag, jag är väldigt stolt över mina föräldrar.
Jag är stolt över att dom haft viljan att rätt ska vara rätt.
Det är inte alltid jag har hållit med i sak men det har öppnat min förstålse gentemot andra.
Jag är stolt över att dom är envisa som synden.
För det har gjort att jag bär med mig en förmåga som gör att jag aldrig vill ge upp.
Jag är stolt över att kunna ha växt upp i en alldeles för liten lägenhet i dagens mått mätt.
För det har gjort att jag själv inte kräver mycket men uppskattar det jag har.
Jag är stolt över att dom trots alla svårigheter alltid sett möjligheter
och samtidigt visat att med god vilja och kärlek så klarar man många hinder.
Jag är stolt över mina föräldrar för dom har gett mig en grund.
En grund som format mig till den jag är idag.
En grund som jag lärt mig att hantera.
Det tog visserligen några år och säkert många felaktiga beslut.
Men genom mina föräldrar så har jag hittat mig själv och tagit fasta på att
dom är dom och jag är jag.
Jag är deras kött och blod men jag är samtidigt mig själv.
För dom har verkligen vigt sina liv åt mig och mina syskon.
Dom har vigt sina liv för sina vänner.
Det är nästan så att dom samtidigt lagt sig själva åt sidan.
Men jag tror inte att det är många val dom själva gjort som idag känns fel.
Dom kan vara stolta över vilka underbara föräldrar dom alltid har varit och alltid kommer att vara.
För det allra viktigaste som förälder som jag ser det är att man alltid finns där för sina barn.
Man finns där i vått och torrt även när dom vuxit upp och blivit flygfärdiga.
Jag är stolt över mina föräldrar och samtidigt så har jag själv fått blivit en stolt sådan.
En förälder som finns där och som älskar sina barn över allt annat.