Det där med att bedöma andra människor är aldrig lätt.
Man kan aldrig och ska aldrig sätta in någon i ett fack.
I varje fall inte innan man börjat förstå vad det är för en människa
som man har att göra med.
Man ska alltid ge alla en chans.
Att vara enkel som människa behöver inte betyda
att man är en simpel människa.
Man kan vara en människa som är oerhört komplicerad.
En människa som det tar många, många år innan man kommit nära.
Simpla människor är så mycket mer om man bara vill se dom.
Jag ser mig själv som en väldigt simpel människa.
Samtidigt vet jag att det är väldigt få som känner mig fullt ut.
Det är inte helt enkelt att komma in hela vägen.
Även om jag ständigt har en öppen dörr in i mig och mitt liv
så är det många som tvekar.
Dom stannar där innanför första dörren och kanske tycker att det
känns lite obekvämt att det gick så enkelt.
Jag tror att det inte alltid förstås på rätt sätt varför jag gör det.
Jag gör ju det för att jag vill bjuda in till mig själv och mitt inre.
Det kan vara lite skrämmande att möta öppna människor.
Att möta såna som inte har baktankar, som inte vill dölja,
som vill dela med sig, som tycker om att tycka om.
Det är inte alltid lätt för man möts väldigt ofta av misstro och missförstånd.
Jag är en enkel människa men jag vill inte bli tagen för att vara simpel.
För det krävs att du ger av dig själv för att få ta del av mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar