Att vara stolt över sina föräldrar

Jag vet att det inte alltid kan vara så lätt att vara det.
Jag vet att långt ifrån alla är det.
Jag vet att många inte är värda att vara stolta över.
Men jag, jag är väldigt stolt över mina föräldrar.
Jag är stolt över att dom haft viljan att rätt ska vara rätt.
Det är inte alltid jag har hållit med i sak men det har öppnat min förstålse gentemot andra.
Jag är stolt över att dom är envisa som synden.
För det har gjort att jag bär med mig en förmåga som gör att jag aldrig vill ge upp.
Jag är stolt över att kunna ha växt upp i en alldeles för liten lägenhet i dagens mått mätt.
För det har gjort att jag själv inte kräver mycket men uppskattar det jag har.
Jag är stolt över att dom trots alla svårigheter alltid sett möjligheter
och samtidigt visat att med god vilja och kärlek så klarar man många hinder.
Jag är stolt över mina föräldrar för dom har gett mig en grund.
En grund som format mig till den jag är idag.
En grund som jag lärt mig att hantera.
Det tog visserligen några år och säkert många felaktiga beslut.
Men genom mina föräldrar så har jag hittat mig själv och tagit fasta på att
dom är dom och jag är jag.
Jag är deras kött och blod men jag är samtidigt mig själv.
För dom har verkligen vigt sina liv åt mig och mina syskon.
Dom har vigt sina liv för sina vänner.
Det är nästan så att dom samtidigt lagt sig själva åt sidan.
Men jag tror inte att det är många val dom själva gjort som idag känns fel.
Dom kan vara stolta över vilka underbara föräldrar dom alltid har varit och alltid kommer att vara.
För det allra viktigaste som förälder som jag ser det är att man alltid finns där för sina barn.
Man finns där i vått och torrt även när dom vuxit upp och blivit flygfärdiga.
Jag är stolt över mina föräldrar och samtidigt så har jag själv fått blivit en stolt sådan.
En förälder som finns där och som älskar sina barn över allt annat.

Jag tycker om modiga människor

Det kanske låter fånigt men jag menar det verkligen.
Jag tycker verkligen om modiga människor.
Men vad är då en modig människa.
Det är en definition som är lite svårare att fånga in för vem är modig,
eller vad är modigt.
Antingen så går man in på vad dom flesta kanske ser som modigt.
Man gör ett hjältedåd och kanske rent utav räddar någon eller något.
Eller så är det tillfället då du verkligen vågar ta modet till dig
och gå och säga precis vad det är du tänker och tycker till din chef.
Kanske är det att du äntligen vågar tro att det inte kommer komma någon
och ta dig när du släcker lampan och ska sova.
Kanske är det att du vågar leva ensam efter att ha haft några dåliga
förhållanden bakom dig.
Jag tycker om er alla.
Ni som vågar ta er förbi eventuella personliga hinder.
Ni som sträcker er lite längre i er strävan att nå dit ni inte nått förut.
Modiga människor är människor som jag vill respektera och som jag gör det.
En modig människa planerar ofta inte sin handling utan handlar
väldigt ofta spontant.
När det händer så händer det och då agerar man.
Man gör det instinktivt, inte utan baktanke.
Det är just det som jag tycker om.
Det där med att inte agera med en uttänkt plan.
Visst kan det vara bra att ha en sån ibland men det där spontana handlandet,
det värdesätter jag så otroligt mycket mer.
En modig människa är en ärlig människa och en ärlig människa kan jag tycka om.
Vågar du vara en modig människa eller måste du gömma dig bakom
annat och andra.
Våga vara modig.
Våga vara dig själv.
Våga vara lite mer än bara det du är idag.
Jag tycker verkligen om modiga människor.
Jag tycker om er och jag respekterar er.
Fortsätt att vara modiga.
Fortsätt att vara lite mer.

Lev som du lär

Det finns alldeles för många besserwissers i denna värld.
Så många som vet hur man ska lösa problemen efter att dom en gång blivit lösta.
Efter att händelserna som dom har varit kring gått förbi.
Det finns så många förståsigpåare som tycker att det hade varit så mycket bättre om
man gjort på det eller det sättet.
För det hade i varje fall dom gjort.
Ofta så har även dessa personer löst 100 gånger värre saker tidigare med så
mycket större framgång.
Undrar lite ibland varför dessa personer rör sig bland oss vanliga dödliga.
Dom verkar ju mer vara lika något överjordiskt om man ska gå efter deras
enorma kompetens.
Nej lev som du lär istället.
Lär inte andra att leva som du vill att dom ska leva.
Börja med dig själv och utgå därifrån sen kan du gå vidare.
Sen har du en solid grund att stå på när det gäller dina egna uttalanden.
Lev som du lär så visar du samtidigt en trovärdighet som du helt saknar annars.

Att aldrig sluta växa som människa

Jag tror att det är oerhört viktigt att man aldrig slutar att växa som människa.
Man ska sträva efter att vilja se vad som bjuds från den ena dagen till den andra.
För det är så otroligt mycket som erbjuds om man vill se det.
Den som kan begränsa dig allra mest i ditt liv är du själv.
Jag tycker att du ska titta med lite vidare perspektiv i ditt liv.
Öppna dina sinnen, öppna dina ögon, öppna dig själv.
Viljan att vilja utvecklas är det som driver mig framåt.
Framför allt viljan att utvecklas som den människa jag är.
Jag väljer att se saker och bry mig om det jag ser.
Jag bryr mig om att ta saker till mig och försöka att lära mig av det jag upplever.
För upplever saker det gör jag precis som du varje dag i mitt liv.
Att ta till mig av det och förvalta det på mitt eget sätt är det som för mig framåt.
Jag vill växa som människa.
Inte för att jag ser mig själv som ostoppbar eller överlägsen eller för att jag
tror att jag kan bli det.
Nej, bara för att jag är nyfiken på att utveckla mig själv och ta mig till nästa nivå
i mitt eget liv, i min egen kropp, i min egen själ.
Jag tror gott om mig själv men jag vet samtidigt att jag har begränsningar.
Men det är begränsningar som ändå inte begränsar mig.
Jag låter inte dom sätta stopp för mig för varför skulle dom få göra det.
Det finns så många som sätter etiketter på saker och ting.
Som låter sig själva sättas antingen på piedestaler eller gömmer sig själva under
stenar.
Jag tänker inte vara någon av dessa.
Jag tillåter mig själv att finnas och jag tänker inte be om ursäkt för det.
Det finns så mycket jag aldrig kommer att hinna lära mig eller förstå i mitt liv men
det gör inget så länge jag ändå försöker.
Jag tänker aldrig sluta växa som människa för det vore att sätta en begränsning på mig själv.
Och är det något som jag inte tycker om så är det just när någon försöker att begränsa
sig själv eller ännu värre begränsa andra.
Jag har rätt till mitt eget liv.
Jag har rätt till att tro på mig själv.
Varför skulle jag inte ha det.
Så länge som jag lever så ska jag fortsätta att göra det.
Tro aldrig något annat.
Stöd istället växande människor istället för att ställa dig i vägen.
Lägg inte ner energi på att förstöra för andra.
Lägg din energi på att utveckla dig själv och om möjligt ge andra möjligheten
att utveckla sig själva.

Stockholm är en ren stad - inte!

Jag tyckte faktiskt att det var beklämmande idag när jag åkte till jobbet.
Inte det att det tar tid och så när man åker kommunalt en tidig morgon, det
tycker jag att man får räkna med,
Kan till och med tycka att det faktiskt är ett fantastiskt nätverk som finns uppbyggt
åt oss alla så att vi kan ta oss från A till B utan någon större ansträngning.
Nej det jag störs över, och jag inbillar mig i varje fall att jag inte är ensam om att göra det.
Det är att det ser ut som en stor sopstation som man åker igenom.
Vad är det för jävla moral som människor besitter,
Det finns ju papperskorgar på relativt många ställen i denna stad.
Varför ska det vara så fruktansvärt svårt att lägga sitt skräp i dessa.
Vad är det som tvingar er dyngpåsar att lägga det i dessa istället för att bara släppa det
där ni står eller där ni går.
Är det för att ni har för få hjärnceller så att ni helt enkelt inte förstår bättre.
Att ni inte inser att dessa papperskorgar inte bara är någon installation av någon
udda konstnär som tycker att det var kul att sätta ut dom.
Att dom faktiskt har ett syfte.
Det är en otrolig tur att vi har en fantastisk personalstyrka som gör ett enastående jobb
i att hålla efter i allt städande av denna stad som det faktiskt krävs.
Utan den skulle det väl förmodligen se ut som hemma i din lägenhet eller på ditt rum.
Knappt beboligt.
Tyvärr har dessa alldeles för lite resurser och därför kan dom inte göra sitt jobb
fullt ut och hålla efter helt och hållet men dom gör verkligen ett helt enastående jobb.
Jag vill kunna gå i min stad, ja jag säger min för den är min lika mycket som någon
annan som bor i den utan att skämmas.
Skämmas över ditt beteende.
Ta upp det skräp du tappar.
Släng det skräp som du skapar i en papperskorg.
Ta ansvar över vad det är du själv skapar.
Det är inte svårt.
Det är inte ansträngande.
Det är något som borde vara självklart för alla.
Stockholm är en väldigt vacker stad men du kan göra det ännu vackrare.
Låt inte Stockholm förfalla.
Stockholm är inte en ren stad, men tillsammans kan vi göra den till det.
Låt oss göra det.

Fredag men "bara" en vanlig fredag

Hur är det för dig.
Hur värdesätter du dom olika dagarna i veckorna.
Hur värdesätter du dom olika dagarna på året.
Är det så att vissa dagar dom sitter däruppe på sina piedestaler
samtidigt som andra dagar aldrig kommer komma upp ifrån gruset du går på.
Är du en sån som kategoriskt har fasta värden på olika dagar.
En del dagar är dina favoritdagar och andra rent ut sagt hat-dagar.
Jag kan inte riktigt förstå varför vissa dagar får sånt spott och spä.
Varför får dom det redan innan dom ens hunnit få vara.
Vad har dom dagarna gjort för ont.
Idag är en fredag, en helt vanlig fredag.
En dag utan att det för den sakens skull är någon extra helgdag eller något annat
som ska belysas eller firas.
Det är bara kort och gott en fredag.
Det är till och med en fredag som ligger sådär innan hela Sverige får lön vilket
i sig gör sitt till det hela.
För mig är det inte det.
För mig är ingen dag meningslös.
Visst kan vissa dagar ha känts meningslösa när man väl har levt dom men det
är ju först då.
Jag kan ju inte döma dagarna innan dom fått chansen att erbjuda vad det nu
är dom har tänkt att bjuda på.
Varje dag är ju en del av mitt liv.
Varför skulle jag se att vissa dagar på förhand kommer vara mindre värda än andra.
Även negativa jobbiga saker som händer kan vara positiva för ens fortsättning
framåt i livet.
Bara för att man vill en sak och istället ser en annan ske så behöver ju inte det
vara världens undergång.
Försök istället att tänk att nästa gång så kanske det går bättre.
Tag inte med dig dom negativa tankarna från tidigare händelser och låt det färga
dina nya möjligheter.
För om du har en negativ inställning redan från början så har du redan där satt
din egen ribba i din målsättning.
Ha istället inga klara mål för allt du ska göra.
Ha mål men ge dom utrymme och möjlighet att forma sig på vägen.
Låt din vanliga fredag få en chans att forma sig till något eget, inte något
du redan bestämt att den ska vara.
Det är inte fel att uppskatta sin vardag, sin helg, sitt liv.
Idag är det fredag.
Se vad den kan ge dig och ta tillvara på idag, imorgon och resten av ditt liv.
Låt dagarna komma till dig.
Spring inte bara igenom dom.

En gång är ingen gång men två gånger.....

Dom säger ju att en gång är ingen gång men två gånger en vana eller
en gång för mycket.
Ja det där kan man vrida och vända på precis hur mycket som helst.
Att säga att en gång är ingen gång är knappast sant.
Det är som jag ser det bara hållbart när man gör vanliga misstag när
man försöker att göra saker.
När man försöker att åstadkomma något.
Men hur ser du på det när det är mot en vän eller kanske till och med mot din partner.
Tänker du samma tanke då.
Att en gång är ingen gång, det får den personen tåla.
Det går över.
Eller varför inte, att om den personen älskar mig så får den verkligen visa det nu.
Att man ska bli det trots snedstegen man tagit.
Eller vad tycks om situationen när du gjort bort dig framför din arbetskollega ännu en gång.
Kan du sopa vad som helst under mattan.
Kan du inte tänka att det är bra äckligt allt det där du gömmer därunder.
Att förr eller senare så måste du lyfta på den ordentligt och vips så
ser alla all din skit du försökt att gömma undan för undan.
Är det inte samma sak med människors karaktärer.
Alla ni som går där med en fasad på er.
Ni går där med era masker och döljer ert riktiga jag.
Vad tror ni att andra ska tänka och tycka när ni tappar era masker om än för en kort sekund.
När ni visar era riktiga jag.
En gång är en gång.
En gång kan aldrig bli ingen gång.
Men misstagen vi gör i våra liv dom är av olika slag och en del tål att göras en gång.
Andra tål inte någon gång alls.
Tänk på det.

Det är aldrig fel att visa kärlek

En av dom allra viktigaste sakerna för mig i mitt liv har alltid varit kärlek.
Kärlek i alla former.
Kärlek på alla olika nivåer och sätt.
Ett liv utan kärlek vore ett liv utan liv för mig.
Därför har jag sån respekt för alla er som har den förmågan.
Förmågan att kunna visa den utan att skämmas.
Viljan att plocka fram den precis när den som allra bäst behövs.
Men framför allt den totala oviljan att ens tänka tanken på att ta bort den.
Att välja bort den till förmån för någon annan mer självisk egenskap.
Det är verkligen aldrig fel att visa kärlek.
Det är fel att aldrig visa kärlek.
Att förtrycka sina egna känslor bara för att det kanske inte passar in.
Att se kärlek som något mindre viktigt.
Kärlek kan aldrig bli oviktig.
Kärlek kan aldrig bli meningslös.
Den kan vara olika stark, men den kan aldrig tappa sin styrka.
Sen gäller det för oss andra runtomkring att respektera vad det är vederbörande älskar.
Om det är mannen som älskar sin fru.
Om det är kvinnan som älskar sin hund.
Om det är barnet som älskar sin nalle.
Det spelar ingen roll vad det är personen i fråga lägger sitt fokus.
Det är den personens känslor vi talar om.
Det är den personens och ingen annan.
Vi ska istället vara tacksamma för att man kan visa känslor.
Jag är det i varje fall.
För det ger mig en dimension till av sånt som jag verkligen uppskattar av mig själv.
Det ger mig en meningsfull, underbar och vacker känsla som jag tycker om att bära med mig.
Jag må vara en spelevink många gånger som kan tyckas skämta bort både det ena och det andra.
En del kan till och med tolka det som en osäkerhetskänsla hos mig.
Som om att jag inte tar mig själv på allvar.
Men till alla er kan jag bara säga, fel, fel, fel, fel.
Allt jag visar av mig själv är en del av mig själv.
Jag är den jag visar, ingen annan.
Jag gör det jag gör för att jag själv gör det valet jag just då gjort.
Och ett av mina val jag gjort i livet är just att ständigt bära med mig min kärlek.
Den är öppen och till för alla men det är bara ni som ser den som kan ta del av den.
Det kommer aldrig vara fel hos mig att visa kärlek.
Det är ju jag, den jag är och ingen annan.

Människor som ger av sig själva

Tyvärr så ses människor som ger av sig själva ofta med misstänksamma ögon.
Ögon som säger att det minsann är något lurt med den där personen.
För varför skulle den annars göra dom där sakerna.
Det måste finnas någon tanke bakom, en plan.
Men vad om det inte gör det.
Om det bara är så att dessa personer ser det som den naturligaste saken i deras liv.
Lika naturligt som att andas.
Kan du inte bara vara snäll och godta det, utan dina misstankar.
Eller är det så att du alltid utgår från dig själv oavsett vad.
Att du utgår från dig även när du inte ens tänker på att du gör det.
Att det är så inprogrammerat i dig att det sker per automatik.
Du har redan dömt händelsen eller personen innan det ens har skett.
Så är det bara tänker du.
För mig är det inte så.
För många andra är det inte så.
Som alltid så får jag ju utgå från mig själv eftersom det är bara mig själv jag kan döma
och bedöma på ett helt, fullt och korrekt sätt.
Om jag ger en del av mig själv eller en tjänst av mig själv så är det för att jag vill det.
Jag gör inte det för att jag bara vill vara andra till lags eller för att jag i nästa
ögonblick ska kräva något i retur.
Är det så att någon känner eller vill göra något tillbaka så är jag tacksam för det.
På samma sätt så tänker jag även åt andra hållet.
Att om någon gör något för mig utan att jag bett om det så är jag den tacksamma
utan att därmed känna något krav på att ge tillbaka.
Självklart ställer jag med största sannolikhet upp för denna person när den nästa
gång behöver min hjälp.
Då utan att jag ens funderar på det.
Detta samtidigt som jag lägger in en tvekan i att ställa upp gång efter annan på
någon som bara utnyttjar andras goda vilja.
Jag gör det då bara om jag känner att det verkligen behövs inte bara för att
det ska vara lättare för vederbörande.
Jag älskar verkligen tanken med att ge av sig själv.
Det är för mig det absolut finaste man kan göra.
Att köpa någon är för mig att köpa sig från skuld för att man inte vill, orkar eller
har lust att engagera sig tidsmässigt och känslomässigt i något.
Men att ge av sig själv, att få av någon annan.
Det är där jag tycker att en stor del av meningen med livet ligger.
Viljan att dela med sig utan krav men med hjärta.
Att mena det man gör.
Ni som ger av er själva utan något egoistiskt tänkande bakom.
Er vill jag hylla för ni är något alldeles särskilt.
Ni är er själva och inga andra.

Tänk efter före men tänk inte för länge

Jag tror inte att man tillräckligt mycket kan påpeka att man ska tänka
efter när man ska göra saker eller när man ska säga saker.
Men ibland hinner man inte riktigt ifatt sig själv.
Ibland så bara kommer orden.
Ibland sker bara handlingarna.
Att tänka efter innan man säger saker till någon.
Att ta hänsyn i det man säger innan man väger in orden.
Att tänka efter före kan vara väldigt lönsamt.
För om du gör det lite oftare så kanske du helt enkelt slipper ändra dig i efterhand.
Du slipper komma med platta ursäkter där du försöker släta över det du just
sagt med att säga att du egentligen inte menade det.
Jag undrar istället varför du sa det.
Om du inte menade vad du sa, varför var det just dom orden som kom ut.
Någon grund fanns det absolut till att det blev just så.
Det gäller emellertid att inte tänka efter för länge.
För om du har för vana att göra det så är det stor risk att tillfällena går dig förbi.
Du kanske missar det som kanske var just din möjlighet.
Att tänka efter är bra och något jag allra helst vill göra.
Men jag vill heller inte missa saker bara för att jag går och velar.
Det gäller alltid att göra det valet i någorlunda rätt tid.
Tänk efter vad det är du vill.
Fundera på vad det är andra vill.
Tänk efter och gör det med eftertanke.
Tänk efter före men gör det inte för länge.

Det är verkligen inte alltid lätt

Det där med att det är lätt för dig att säga.
Det är verkligen inte alltid så.
Det är verkligen inte lätt att få saker och ting sagda jämt.
Att hitta rätt ord vid rätt tillfälle.
Att få med sig den meningsinnebörden som man vill få.
Att göra sig förstådd så att det inte kan misstolkas.
Eller att överhuvudtaget säga saker som bär emot.
Saker som det på riktigt gör ont i hjärtat att säga.
Saker som skär som en kniv igenom en.
Saker som man inte kan gömma sig för utan måste ta fullt ut.
Det går inte att bara gå in i ett rum och fälla en dräpande kommentar
och sen springa därifrån.
Springa och tro att ingen vet var kommentaren kom ifrån.
Om man gör det, vilket jag tycker att man ska.
Då ska man också stå för det.
Man ska stå för konsekvenserna.
Inte bara väcka tankarna hos andra och sätta igång en lavin.
Nej, man ska våga stå där nere i dalen och vara beredd på allt som
kommer farande som en konsekvens av det hela.
Jag mår själv fruktansvärt illa när jag sätter igång dessa rörelser.
Jag mår så dåligt av det att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
Men jag stannar ändå kvar.
Jag lägger inte det i någon annans hand, ställer mig bakom och puttar fram vederbörande.
Nej, jag har tillräckligt mycket kurage för att stanna kvar.
Det är verkligen inte lätt.
Det är inte lätt bara för att det kanske ser lätt ut.
Jag brottas därinne med mig själv.
Men jag tar den kampen hellre än överlåter den på någon annan.
Varför ska andra fara illa bara för att jag tycker en sak.
Om jag säger eller gör en sak som gör att någon annan initialt kanske mår illa av det.
Då kan väl inte jag bara vända ryggen till det.
Då måste jag ta mitt ansvar och finnas där för den personen.
Det är verkligen inte alltid lätt.
Det är verkligen inte lätt, när man är född med något som kallas medkänsla.
Men jag är glad att jag är det och jag är glad att jag fortsätter att tro på den jag är.
Men kom aldrig och säg att det är lätt.
Lätt att bara säga saker.
För det är det i varje fall inte för mig.

Kärlekens Dag

Egentligen kan man ju tycka att det är lite fånigt med en speciell dag på året
för att visa kärleken sin uppskattning.
Att det har blivit en dag fylld av massa måsten.
En dag då man ska komma hem med en chokladkartong, några vackra rosor,
sitta och äta en romantisk middag och bara mysa i varandras sällskap.
Det har liksom blivit ett kit som man ska fylla.
Och gör man det inte jag då har man helt enkelt inte gjort det alla förväntar sig..
Men riktigt så tycker jag inte att det är.
Visst är det ett sätt som man mycket väl kan se på det.
Men det är ändå inte essensen i det hela, inte för mig.
Jag måste säga att jag tycker att det är bra att kärleken har sin egen högt uppskattade dag.
För kärleken är i varje fall för mig det allra viktigaste i livet.
Utan kärleken skulle jag aldrig få utlopp för det jag har inom mig.
Utan kärleken skulle jag känna mig uddlös och fattig.
Se på hur kärleken är mellan två i ett par.
Jag ser bara som ett exempel mina egna föräldrar.
Två fantastiska människor som i all sin enkelhet under alla år alltid har haft varandra
att luta sig tillbaka emot.
Som alltid har haft varandra famnar att gömma sig i.
Det finns en kärlek på så många nivåer och som är fylld upp till bredden.
Detta trots att det verkligen inte alltid varit lätt.
Jag ser min kärlek till mina döttrar.
En kärlek som är så stor att mitt hjärta så ofta slår dubbla slag bara vid tanken på
hur stor och stark en känsla kan vara.
Det finns verkligen ingenting som jag inte skulle vara villig att göra för dom.
Min kärlek till min sambo som står ut med mig i vått och torrt.
Som har så otroligt mycket att ge utan att kräva mycket tillbaka.
Kärlek har med tillit att göra.
Att tro på varandra.
Att acceptera varandra.
Att se varandra för den man verkligen är.
Hylla kärleken idag för den förtjänar att hyllas.
Värdesätt kärleken, för den kan aldrig ges i för stora doser.
Älska kärleken, för i den finns inget ont.
Låt kärleken flöda, begränsa den inte.
Det är kärlekens dag idag, glöm inte det.
Men glöm heller inte att visa den samma respekt alla andra dagar också.

Vänner är inte osårbara

Alldeles för ofta betraktar jag missbruk av vänskap.
Missbruk av vänner.
Missbruk av förtroende vänner emellan.
Och jag kan inte låta bli att undra.
Varför händer det ens.
Vad är det som är så lite värt där ibland dessa vänner eller före detta vänner
som gör att man inte ens vill skänka den lilla respekt det förtjänar.
Respekten som ska finnas i en vänskap.
Jag ser vänner som går bakom vänners ryggar.
Dom gör det i tron om att det inte syns, inte märks.
Jag ser vänner som dunkar varandra i ryggen och låtsas vara vänner för att i nästa
sekund himla med ögonen mot någon annan och samtidigt mena något helt annat.
Förstår ni inte att ni ska vara rädda om dom vänner ni har.
För om ni sårar dessa vänner.
Om ni gör dom orätt.
Om ni missbrukar deras förtroende.
Hur tror ni då att dom ska se på er när dom märker det.
Jag vet i varje fall hur jag skulle tycka och tänka.
Jag skulle beroende på vad som skett degradera dessa vänner till något jag inte
alls skulle värdera lika högt.
Dom skulle kanske få finnas i min värld men inte i mitt hjärta.
Jag är inte osårbar.
Jag har känslor.
Backen upp till att vinna tillbaka mitt förtroende den skulle vara oerhört lång.
För man är inte bara en hög som människa, som vän.
En hög som man kan lassa hur mycket skit som helst på.
Vänner behöver vårdas för att en vänskap ska kunna grönska.
Människor behöver vänskap för att kunna blomstra.
Så tänk på hur du är mot dina vänner.
Tänk på hur dina vänner är mot dig.
Vilka är dina vänner.
Vad är en vän för dig.
Vilka kan räkna dig som en vän.

Att bli tvåa är inte att vara en förlorare

Tänk att det är samma visa varje gång det är en stor tävling.
Att dessa duktiga förståsigpåare kommer in med sina klämkäcka kommentarer
och dessutom har mage att nedvärdera någon som just gjort en prestation
förmodligen långt, långt över vad den själv någonsin skulle kunna göra.
Att se en andraplats som endast en förlust.
Självklart vill väl alla vinna som ställer upp i en tävling.
Det ställer jag inget tvivel till.
Men att inte unna dom den enorma framgång det kanske är för dom att komma
upp till en fantastisk andraplats.
Varför ska man vara så småaktig.
Varför ska man vara så liten som människa.
Hylla dessa hjältar istället.
Hylla dom i paritet med vad dom själva tycker att dom har åstadkommit.
Om dom säger att dom är fantastiskt nöjda med vad dom har uppnått och
dessutom säger att dom känner att det här det var det bästa dom kunde
gjort denna dag.
Tag då hatten av och hylla dom för deras prestation.
Jag tror inte att dom bara ville bli tvåa.
Dom har säkert drömt och fantiserat många gånger om att få stiga upp överst på
podiet och mottaga folkets jubel och samtidigt få njuta av sin nationalsång.
Men det är få förunnat att ta sig hela vägen dig och tillfälligheterna kan vara väldigt små
som gör skillnaden.
Ettan kanske inte ens är bättre än tvåan och trean.
Men tillfälligheterna kan spela en stor roll.
Nej, jag vill hylla alla er kämpar som tagit er ända fram till dessa enastående prestationer
som ni utför.
Ni som inte bara pratar och säger att det kunde varit bättre.
Ni som känner att ni ha presterat.
Ett stort grattis till er alla.
Ni har gjort något som ni ska ta med er i fortsättningen av era liv.
Ni har bevisat att genom att vilja något så har ni tagit er dit där ni är nu.
Att bli tvåa är inte att vara en förlorare.
Det är att vara en vinnare som fått en andraplats.

Varför vara rasist när man kan vara en medmänniska istället

Jag vet inte riktigt vad dom är rädda för.
Jag kan inte riktigt sätta fingret på bara varför.
Men faktum kvarstår.
Jag tål inte rasister.
Jag tål inte människor som ser människors ytterhöljen som defekter.
Jag tål inte när människor nervärderar andra bara för att dom har en annan etnicitet.
Jag tål inte människor som förtrycker andra människor.
Nu är ju detta inte något lokalt problem.
Det är inte något som vi kan lösa från en dag till en annan.
Jag tror inte ens i min vildaste fantasi att det ens går att lösa.
Detta trots att jag är en blåögd, naiv optimist som tror det bästa om det mesta.
Nej tyvärr tror jag att det är ett problem som vi kommer få fortsätta att leva med.
Men jag tror samtidigt att vi kan jobba oss fram till en nivå där vi i varje fall
kan försöka att möta varandra.
För mig är inte en rasist enbart en person som ser ner på människor av andra hudfärger.
För mig faller rasisten in under samma kategori som den som avskyr, ser ner eller till
och med hatar människor av en annan religion.
För mig är en rasist även den som ser homosexuella som något som blivit fel i naturen, en defekt.
För mig är en rasist den som ser handikappade som ett fel som bara är en belastning.
Det är inte bara en som stirrar sig blind på hudfärgen.
Det finns så många inskränkta personer i denna värld.
Människor som inte ser mer än vad dom själva vill se.
Varför inte lägga all den energin istället på att vara en medmänniska.
En sann medmänniska.
En som försöker att förstå, en som försöker att bry sig.
För mig är det en självklarhet men hur är det för dig.
Vem är du.
Vem vill du vara.
Vem kommer du att vara.

När har man ett BRA självförtroende

Vadå, kan man ha ett bra och ett dåligt självförtroende kanske du frågar dig på en gång.
Jag självklart kan man det svarar då jag.
Dessutom så kan man ha vad jag anser ett bra självförtroende och ett BRA självförtroende.
Vad är då skillnaden undrar du naturligtvis.
Jo i min lilla värld så finns det väldigt många olika typer av kategorier bland människor.
En kategori är människor som tycker sig ha ett bra självförtroende.
Dom klampar på i ullstrumporna både i vått o torrt.
Det finns inte en chans att dom bryr sig eller tittar sig omkring och ser om andra far
illa på grund av deras beteende.
Huvudsaken är nämligen att dom själva får sitt.
Dom anser att det dom besitter är det rätta och därför har det företräde.
Jag måste erkänna på en gång att jag har inte mycket till övers för denna kategori av människor.
Sen finns det dom som har ett BRA självförtroende.
Dom känner sig själva och vet vad det är dom besitter.
Det är inte så att denna kunskap utnyttjas brett och vint.
Nej men den finns där precis hela tiden och tas fram när den som bäst behövs.
Man utnyttjar sina resurser helt enkelt.
Man vet helt enkelt när man kan göra något vettigt av en situation och ser samtidigt
ödmjukt när man bör hålla sig i bakgrunden.
Det handlar om att tro på sig själv men att samtidigt inte ha en övertro.
Det handlar om att lyssna på sig själv.
Det handlar om att förstå sig själv.
Det handlar om att känna sig själv.
Att ha ett bra självförtroende är inget fult.
Med ett BRA självförtroende kan du hela tiden växa som människa.
Tillåt dig att göra det.
Tillåt dig att ta plats.
För du behövs i denna värld där egocentret blivit den senaste stormarknadstrenden.
Vi behöver varandra, också.
Precis som vi behöver oss själva.
Vi är alla individer men vi lever i en gemensam värld.
Glöm inte bort det.

Att vara enkel betyder inte att man är en simpel människa

Det där med att bedöma andra människor är aldrig lätt.
Man kan aldrig och ska aldrig sätta in någon i ett fack.
I varje fall inte innan man börjat förstå vad det är för en människa
som man har att göra med.
Man ska alltid ge alla en chans.
Att vara enkel som människa behöver inte betyda
att man är en simpel människa.
Man kan vara en människa som är oerhört komplicerad.
En människa som det tar många, många år innan man kommit nära.
Simpla människor är så mycket mer om man bara vill se dom.
Jag ser mig själv som en väldigt simpel människa.
Samtidigt vet jag att det är väldigt få som känner mig fullt ut.
Det är inte helt enkelt att komma in hela vägen.
Även om jag ständigt har en öppen dörr in i mig och mitt liv
så är det många som tvekar.
Dom stannar där innanför första dörren och kanske tycker att det
känns lite obekvämt att det gick så enkelt.
Jag tror att det inte alltid förstås på rätt sätt varför jag gör det.
Jag gör ju det för att jag vill bjuda in till mig själv och mitt inre.
Det kan vara lite skrämmande att möta öppna människor.
Att möta såna som inte har baktankar, som inte vill dölja,
som vill dela med sig, som tycker om att tycka om.
Det är inte alltid lätt för man möts väldigt ofta av misstro och missförstånd.
Jag är en enkel människa men jag vill inte bli tagen för att vara simpel.
För det krävs att du ger av dig själv för att få ta del av mig.

Mobbing - inte något nytt direkt

Man pratar så ofta om mobbing, dess skada och vilka som utsätts för den.
Man pratar om offer och förövare.
Men man pratar bara om dom offren som blir fysiskt skadade, eller så
skadade psykiskt att dom går överstyr.
Dom som inte klarar att hålla emot längre.
Jag undrar då, varför.
Varför pratar man bara om dom.
Är alla andra fall tabu.
Är det fult att nämna att man blivit mobbad.
Är det något att skämmas för att sätta in sig i samma grupp som
dessa stackars offer.
Dom som ändå känner att dom har förlorat sina liv.
Dom som inte ser en fortsättning av det som ett tänkbart alternativ.
Mobbing är för mig så otroligt mycket bredare.
Den är så mycket mer skrämmande.
För den finns där bland oss precis varje dag, precis överallt.
Jag skäms inte för att berätta att min uppväxt var fylld av mobbing.
Att jag var ett konstant så kallat mobboffer.
Att jag vissa dagar bara hade sån klump i magen när jag skulle gå till
skolan att jag knappt visste vart jag skulle vända mig.
För vända mig till någon fanns inte som ett alternativ.
Det tyckte jag var ett alternativ som bara skulle visa hur feg jag var
och det ville jag ju inte.
Jag gick hellre där och höll mig lite i bakgrunden.
Jag hade mitt sargade självförtroende och min låga tilltro till att jag var något.
Jag var rädd helt enkelt.
Jag var rädd för mitt eget liv.
Jag vågade inte leva men samtidigt ville jag övervinna den rädslan.
Det tog tid och jag vet faktiskt inte riktigt när jag klev över min
egen tröskel.
Jag vet inte när jag började att tro på att jag faktiskt dög precis som jag var.
Men mobbing är som sagt inte något nytt och inte heller något som förvinner
bara för att man blir vuxen.
För även bland oss vuxna så förekommer den både mellan så kallade vänner
och mellan arbetskollegor.
Du kan säkert hitta massor av offer om du väljer att se dom.
Frågan är om du vill se.
Frågan är om du vill bry dig.
För mig är det lika självklart som att andas.
Om det är för att jag tidigare har varit ett mobboffer eller om det är för
att jag är den människa jag är idag låter jag vara osagt.
Men både du och jag kan göra något åt det och det är viktigt.
Vi behöver inte älska varandra men vi behöver inte förtrycka varandra.
Vi måste inte göra livet surt för varandra.
Eller vad tycker du.

Jag tycker om när människor bryr sig, inte bara lägger sig i

Jag vet inte varför vissa människor alltid ska ha en förmåga att komma och lägga
sina feta näsor i blöt bara för att dom är så fruktansvärt nyfikna.
Inte för att dom vill hjälpa till.
Inte för att dom vill att saker ska gå lite bättre.
Nej dom kommer bara för att dom tror att dom går miste om något annars.
Är dom inte där i situationen så är dom utanför och är dom utanför
så får dom heller inget veta.
Ja i varje fall inte just då.
Det är ju inte så att dessa personer kan ge sig till tåls och vänta tills det kanske
i själva verket är dags att dom får just den informationen.
Nej dom ska promt vara precis där just då.
Kan inte riktigt acceptera det beteendet men det är tyvärr alltför vanligt,
inte minst på min egen arbetsplats.
Själv har jag lärt mig att hantera det men jag vet att andra mer eller mindre
mår dåligt av situationer som kan uppkomma.
Och ja, jag försöker faktiskt att påverka på det sättet som jag själv tycker är
lämpligt i gällande situation.
För det är inte alla som alltid kan säga ifrån.
Det är inte alla som kan ignorera.
Vissa bara absorberar allt som sker i deras närhet.
Men ni andra ni som lägger er i för att ni bryr er.
Er bugar jag för.
Er tar jag av mig hatten för.
Er respekterar jag.
Er älskar jag för eran välmening och era varmt sinnade hjärtan.
Ni är vardagshjältar.
Jag tycker om när människor bryr sig på det sättet som ni gör.
Jag tycker inte om när människor bara lägger sig i.

Fan vad jag är glad att jag är jag

Kanske tycker du att nu har han väl ändå fått total hybris.
Skandera ut att man är glad för att vara den man är.
Vad är det för fel att vilja vara någon annan kanske du tänker.
Att sträva efter att höja sig till någon annans nivå eller kanske till och med ännu högre.
Tja säger då jag, varför skulle jag vilja höja mig över mig själv.
Varför ska jag inte vara nöjd med att vara just jag.
Jag är inte perfekt och kommer aldrig att försöka bli det heller.
Jag är inte ens bra i vissa fall.
Men jag försöker verkligen alltid.
Jag försöker för att jag vill verkligen vara bra.
Jag vill alltid bli bättre.
Jag vill alltid utvecklas.
Det betyder inte att jag inte är nöjd med den jag är.
Att jag faktiskt är glad för den jag är.
Jag värdesätter den versionen av mig också.
Jag uppskattar mig för att jag försöker, för att jag vill och för mina intetioner.
Jag är glad för att jag är jag och för det jag hela tiden försöker.
Att se och lära av livet som kommer till mig.
Att ta åt mig av händelser som sker runt mig.
Jag gör det på mitt sätt.
Jag bearbetar det på mitt sätt.
Är det fel av mig att vara glad för att jag är den jag är tycker du.
Om du tycker det så kan jag bara tycka tillbaka att du är väldigt trångsynt.
Att du inte ger mig den rätten som jag har.
Att jag har samma rätt som alla andra till mitt utrymme i mitt liv.
Fan, vad jag är glad att jag är jag.
Hoppas att du är glad för den du är.

Lyssna inte bara till andra, lyssna även till dig själv

Jag vet inte varför det är så men jag ser det alltför ofta.
Jag ser hur människor väljer att vara rent ut sagt fega.
Dom väljer att göra andra människors val.
Dom väljer att inte välja själva.
Varför tror dom att det är en bättre väg att gå.
Varför väljer dom inte att tro på sig själva.
Är det så att dom tror att andra har mer rätt.
Är det så att dom tycker att dom själva är mindre begåvade.
Är det så att dom inte tycker att dom har rätt till samma utrymme.
Nej, jag tror faktiskt inte det.
Jag tror bara att folk i gemen är fega.
Dom gömmer sig hellre bakom någon annan och skickar fram den som måltavla.
Dom väljer att inte ta ansvar för sina egna åsikter och tankar.
Istället väljer dom att låta dessa förmedlas som från en anonym avsändare.
Är inte det bara fegt och ynkligt.
Att inte vilja eller våga stå för sina åsikter.
Att alltid säga att jag har hört av någon......
Denna jävla någon.
Kan någon vara snäll och ta fram honom eller henne i rampljuset så att
vi får se hur vederbörande ser ut.
Nej, våga lyssna på dig själv och det du säger och det du tänker.
För även om det är fel i slutändan så är det i varje fall vad du tänker och tycker.
Sen att det kan ändras på vägen gör väl absolut ingenting.
Stå för den du är istället för att bara gömma dig i skuggan.
Vad andra har att säga är viktigt.
Men vet du vad.
Vad du har att säga är viktigt även det.
I varje fall om det är något du verkligen menar.

Var går dina gränser till din integritet

Jag vet faktiskt inte riktigt var mina egna går.
Dom är inte fasta utan flyter omkring lite ute i den oändliga rymden.
Jag tycker nämligen att det är lite nonsens det där med att man hela
tiden ska värna om sin integritet.
Det ska inte behöva vara något som man propagerar för.
Den ska liksom bara finnas där ändå.
Är man trygg i vem man är så är man.
Jag behöver inte ständiga bekräftelser på vem jag är från andra.
Jag behöver inte få bundsförvanter som håller med mig.
Min integritet är min integritet oavsett vad som sker.
Att vara sig själv är det enda som riktigt spelar roll.
Jag behöver inte hålla upp någon mask inför olika roller som
jag ska spela beroende på sällskapet som jag är med.
Visst visar jag olika nyanser av mig själv.
Visst anpassar jag mig lite grann till situationer.
Men det gör jag av fri vilja inte för att jag är tvungen.
Jag kan ju alltid välja att gå därifrån om det inte behagar mig och
min integritet.
Jag står alltid inför ett val oavsett vad det är jag är på väg att göra.
Dessa val är något som vi aldrig kommer att komma ifrån och det är
heller inte något som jag vill.
Jag vill vara i den processen, jag vill vara i centrum, jag vill vara där för mig själv,
åt mig själv, med mig själv.
Min integritet är mitt val jag gör för stunden.
Jag väljer nivån, ingen annan.
Vill jag flamsa så är det just det jag gör.
Vill jag vara allvarlig och djup så är det valet jag gör.
Mina gränser, mitt val.
Det är löjligt att bara säga ordet att jag ska värna om min egen integritet.
Det är ännu löjligare när någon annan säger till mig att jag ska värna om
min egen integritet.
Min integritet, mitt val.
Mitt liv, mitt val.
Den ständiga strävan jag har i mitt liv är att jag vill att människor
runtomkring mig ska må så bra som möjligt.
I där ligger mitt val.
Det fungerar som ett balsam för mitt eget hjärta.
Att få ge av mig själv är, har alltid varit och kommer alltid att vara det
som kommer vara essensen av mitt liv.
Jag delar aldrig med mig mer av mig och mitt liv än vad jag vill.
Jag väljer, jag delar, jag ger.
Var går dina gränser för din integritet.
Hur långt är du villig att gå för att värna om den.
Ditt liv, dina gränser.

Jag - en människa av idag

Vi är alla produkter av något.
Själv är jag framtagen av mina föräldrar.
Uppodlad genom min barndom.
Förädlad av mina egna beslut.
Formad och påverkad av samhället runtomkring mig.
Jag är en liten, otroligt liten del av allt som finns idag.
Men jag finns och jag förtjänar min plats.
Jag tycker att jag gör rätt för mig genom det jag dagligen gör.
Jag tycker att jag har formats till något som faktiskt är ganska bra.
För varför skulle jag annars känna en stolthet över den människa jag faktiskt är.
Inte kan det väl vara för att jag innerst inne bara är en simpel egoist.
En som tror så otroligt gott om sig själv men som helt saknar empati och självinsikt.
Nej, en¨sån är inte jag.
Tvärtom så ser jag ett värde i mig själv eftersom jag ser mig själv som en god människa.
En som i grunden vill andra väl.
En som i grunden vill mig själv väl.
Det är nämligen inget fel i att önska det.
Det är inget fel i att önska både andra och sig själv bra saker.
Jag behöver inte tänka på mig själv i första, andra och tredje hand.
Jag behöver inte göra det jämt.
Jag kan faktiskt växla i mitt beteende, vara flexibel när det behövs.
Att se vad som är det bättre alternativet för stunden är något jag alltid strävar efter.
Det går emellertid inte alltid ihop med vad andra tänker och tycker.
Har märkt att inte alls så många har ett vitt seende, ett vitt perspektiv i sitt tänkande.
Dom håller sig helst på sitt spår och vattnar helst sina blommor på deras egen bakgård.
Jag själv går gärna över till grannen och ser till att blommorna även där får sitt.
Jag behöver inte bara se till mitt,.
Jag behöver inte bara ha ett jag-tänk.
Jag kan faktiskt tänka både som jag och som vi.
Jag ser mig själv som en människa av idag.
Hur ser du på dig själv.

Våga säg vad du egentligen tycker

Har du inte förstått att om du är rak i hur du uttrycker dig så är du lättare att bli förstådd.
Det kanske inte alltid passar den andra eller dom andra personerna att få
ärlighet kastad rakt i ansiktet.
Men vad ska man göra.
Varför ska man böja på sanningen bara för att anpassa sig så att andra ska tycka att
det är bättre.
Vad är det som gör att den sanningen är bättre längre fram.
Ibland kan det vara sunt att linda in den i lite mjuk bomull men det är mer ett
hänsynstagande än att man inte säger vad man menar.
Vad är du rädd för när du vill säga vad du tycker.
Tror du att hela jorden kommer att gå under.
Tror du att du kommer att ses som en riktigt bitter människa som bara spyr galla.
Eller tror du att du bara kommer att betraktas som en som ständigt vill synas.
Jag tror på ärlighet.
Jag tror på sanningen.
Jag tror på att hålla mig till den för även om den kan vara jobbig att lägga fram
så är den i varje fall ärlig.
Den har i sig inte något ont uppsåt, inte om du är konsekvent.
Dessutom så slipper du hålla reda på alla små vita, grå och svarta lögner
som du annars sprider runt omkring dig.
Jag tror att man vinner respekt genom att visa vad det är man menar.
Att visa vad det är man vill.
Att inte ha en gömd underton som säger helt andra saker än orden som kommer ur din mun.
Jag litar på mig själv för jag säger vad jag tycker.
Jag vågar tro på mina egna värderingar.
Jag behöver inte gå till andra för att bekräfta vad jag själv vill säga.
Jag vågar tro på mig själv.
Vågar du säga vad du tycker utan skyddsnät.
Vågar du lita på dig själv.
Var inte den där ynkryggen som bara smiter undan så fort det går dig emot.
Våga stå för det du har gjort, det du har sagt.
Våga stå för dina fel.
För fel det gör vi alla.

Att utnyttja snälla människor

Det är så lågt.
Det är så fruktansvärt lågt att se när människor utnyttjar andra människor.
Att se hur dom skor sig på dessa "lite mindre värda" människor.
Att dom kan gå ner på en nivå som för mig själv är så främmande,
så fruktansvärd och så ynklig.
Dom gör det bara för att dom kan.
Dom gör det för att dom tycker att dom är "lite mer värda" som människor.
Att det dom gör är lite viktigare.
Men fan vad dom har fel.
Dom har så fruktansvärt otroligt fel.
Det enda som skiljer är att dom har en förmåga att utnyttja andra.
Och att kalla den egenskapen för något gott är för mig lika främmande
som att sitta och dricka kaffe med en gaffel.
Det är liksom helt meningslöst.
Varför utnyttjar man snälla människor.
Du kanske vill hävda att man måste vara bestämd och hård emot vissa.
Att många av dessa snälla människor mår bättre av att någon fattar besluten åt dom.
Att dom inte har förmågan att se till sitt eget bästa.
Att du faktiskt gör det bara för att det annars inte skulle bli gjort överhuvudtaget.
Det kan nog stämma till en viss liten del.
Men tyvärr tror jag att väldigt många av dessa är människor som inte blivit sedda
för vilka dom egentligen är.
Vilka fantastiska kvaliteér som finns där inom dom.
Vilka underbara människor dom faktiskt är.
Om vi väljer att se dom som likvärdiga så tror jag att deras egenskaper skulle
kommer mycket mer tillrätta.
Det är liksom ett missbruk av otroliga resurser.
Man pratar så mycket om vårt otroliga resursslöseri idag.
Hur vi bara konsumerar utan att egentligen ta tillvara på det vi konsumerar.
Är det inte så att en av dom sakerna som vi är sämst på att ta tillvara på
är just oss själva.
Börja med att inte utnyttja snälla människor.
Ta ett större ansvar för dina egna handlingar.
Gör det så får vi se var vi hamnar.

Jag älskar att se människor växa

Det är något speciellt med att se människor som utvecklas.
Man kan se en potential i dom och bara hoppas, bara vänta.
Helt plötsligt eller sakta under en lång tid så kan dessa vackra blommor slå ut.
Det är fantastiskt att se, fantastiskt att få uppleva.
För vackra själar ska inte kvävas, dom ska förses med syre.
Dom ska förses med vatten och dom ska förses med värme och sol.
När dom får sin rätta miljö så kan dom komma ut till sitt rätt och när dom
gör det så är det något som gagnar oss alla.
För vi behöver dessa vackra människor.
Människor som bidrar med en positiv karma.
Människor som är villiga att ge av sig själva.
Människor som bryr sig om andra människor.
Människor som tycker om att tycka om.
Människor som ser möjligheter istället för hinder.
Jag älskar verkligen att se människor växa.
Var inte rädd för människor som växer.
Dom är inget hot, dom är en tillgång.
Dom ger alltid mer än vad dom tar.
Så se dom för dess rätta värde och uppskatta det du ser.
Förstå värde i det dom ger, känn ingen avundsjuka att du inte kan göra detsamma.
Var istället glad för att dom finns.
Jag älskar att se människor växa.
Hoppas verkligen att du kan göra detsamma.
Hoppas verkligen det.