Vem är normal............................

Hur kommer det sig att så många fäster sig vid ordet normal.
Vem vill vara normal.
Vem vill absolut inte bli förknippad med att bli betraktad som normal.
Hur ser man på personer.
Hur ser man att människor är olika.
Vad är det man tittar på.
Vad är det som man blundar för.
Hur kommer det sig att det är viktigt ibland.
Hur kommer det sig att det är totalt oviktigt andra gånger.
Jag kan inte sätta in någon i något fack.
Jag kan inte bedöma om någon är normal eller inte.
Jag kan det inte för jag vill inte göra den bedömningen.
Jag vill inte generalisera människor efter gemensamma nämnare.
Men ändå, ändå kan jag inte helt låta bli att göra just det ibland.
När det kommer någon som sticker alldeles för kraftigt utanför dom normala normerna.
Då reagerar även jag.
Jag ser mig själv både som extremt normal men samtidigt som väldigt speciell.
Jag ser mig själv som någon som både kan smälta in helt till synes osynlig om jag vill det.
Men jag ser mig samtidigt som någon som kan välja att ta plats, den plats som jag själv vill
och det genom att själv bryta på en hel del relativt reguljära normer.
Jag kan välja att synas och vara osynlig.
Men tillbaka till frågan.
Är jag normal.
Jag vet inte.
Det låter jag andra avgöra för det är inget jag kan bedöma.
Hur man är, är ju just vad andra ser och bedömer.
Jag känner mig normal men ändå inte.
Och vad som är allra viktigast.
Jag kommer aldrig att försöka låtsas vara normal bara för att passa in.
Jag är den jag är och den personen trivs jag med att vara.
Är du normal.
Vill du vara normal.
Eller tillåter du dig vara dig själv.