Att tillåta sig själv att tycka om

Jag vet inte vad det är som gör att många tvekar när det kommer till sig själva.
Hur svårt kan det vara kan jag tycka.
Det där att tillåta sig själv att verkligen tycka om.
Att tillåta sig själv att få känna.
Det är inte förbjudet att vara positiv.
Det är inte förbjudet att gilla saker.
Och det är framför allt inte förbjudet att tycka om sig själv.
Jag resonerar alltid som så att om jag inte tycker om mig själv
så kan jag heller inte tycka om andra.
Det kan liksom aldrig bli riktigt ärligt.
Det kommer säkert tillfällen i alla människors liv där vi inte är helt överens
med vad vi själva åstadkommit.
Tillfällen då vi inte tycker om det som blivit.
Det kommer gånger då vi gör saker vi egentligen inte velat göra.
I varje fall så kanske vi upptäcker det i efterhand.
Det är inte fult att tycka om.
Det är inte ens fult att tycka om sig själv.
Det är tvärtom väldigt, väldigt bra.
För om du har lärt dig att tycka om dig själv.
Om du har lärt dig att till och med älska dig själv.
Ja då, då har du alla möjligheter att verkligen tillåta dig själv att älska andra.
Då har du alla möjligheter att låta andra älska dig och faktiskt förstå att det är så.
Att tillåta sig själv att tycka om är inget konstigt, det är bara som det ska vara.