Hur långt kan du tänka dig att gå för andras skuld!

Om du gör saker för andra, hur långt kan du sträcka dig då.
Har du givna gränser.
Är du den evigt generösa som aldrig sätter några.
Är du den snåla typen som väntar in i det längsta och räknar med att andra kan fixa saken istället.
Vet du var du har dina gränser.
Är det något du bryr dig om att ha.
Förstår du vad ditt gränsdragande kan leda till.
Hur långt kan du tänka dig att gå för andras skuld ?
Tänk så här.
Om din vän vill ha en lyssnande vän i sin närhet, är du den vännen då.
Om din vän vill ha en lyssnande vän med åsikter, är du den vännen då.
Om din vän vill ha en lyssnande vän för sina väldigt jobbiga bekymmer, är du den vännen då.
Om din vän ringer mitt i natten och behöver ditt stöd, är du den vännen då.
Om din vän behöver hjälp med att flytta eller något annat fysiskt, är du vännen som ställer upp då.
Om din vän känner sig ensam, är du vännen som alltid finns där då.
Att gå långt för att hjälpa sina vänner, är det alltid självklart eller finns det regler för hur långt
dom gränserna sträcker sig.
Om det är din familj, dina vänner, dina kompisar eller andra mer okända människor.
Hur olika behandlar du dom situationerna.
Bryr du dig om gemene man eller går du hellre bara förbi vissa situationer.
Känner du att du inte har ansvar för det som händer andra eller kan du känna
att du alltid kan göra skillnad när du ser situationer.
Om du känner att du kan göra skillnad så undrar i varje fall jag varför du inte gör det om
du nu inte gör det.
Jag kan själv tänka mig att gå väldigt långt för andra människor.
Därmed inte sagt att jag inte har gränser för det har jag.
Jag har tydliga gränser för personer jag fått förtroende för och för såna som jag
absolut inte har något som helst förtroende för.
Alla ni som jag inte känner alls kan jag heller inte döma och tänker därför inte lägga någon
större värdering vid det.
Inte förrän det kommer till ett skarpt läge.
För när det kommer till en situation där jag känner att jag kan göra skillnad så spelar det inte
någon roll om jag inte känner människan eller inte.
För om inte jag kan tänka mig att gå in i en situation utan att alltid veta att jag kommer ur den
med någon form av vinst i bagaget så tycker jag att jag har krympt som människa till någon
som jag absolut inte vill vara.
Jag vill kunna göra skillnad.
Men jag kommer inte anstränga mig i onödan för personer som jag inte har någon respekt för.
Respekt förtjänar man, den får man inte bara hur som helst.
Dom som är i min allra närmaste krets kan jag tänka mig att gå precis hur långt som helst för.
Men för er andra så gäller det att först göra ett intryck där ni verkligen visar att ni antingen
behöver hjälp eller har hunnit få min respekt och tillit.
Hur långt kan du tänka dig att gå för min skuld.