Accepterar du fel och brister hos andra människor

Det är oerhört olika hur vi ser på människor i vår närhet.
Det är en väldig skillnad på vilken acceptansnivå vi väljer att ha.
Inte minst när det gäller att acceptera eventuella fel och brister.
För hur ser du egentligen på andra i din omgivning.
Inte kan det väl vara som så att du ser alla andra inklusive dig själv som perfekta och felfria.
Om du nu gör det så vill jag nog hävda att du inte är särskilt objektiv eller ödmjuk vare sig mot dig
själv eller någon annan.
För fel och brister det har vi alla.
Men är det då någon skada att ha dessa fel och brister.
Där måste jag nog vara kluven och säga både ja och nej för det beror helt och hållet på när, var och
hur man ska betrakta situationen.
Jag tycker verkligen inte att man ska acceptera alla fel hos alla människor, verkligen inte.
Men det beror på vilken nivå det hamnar hos vederbörande.
Är det fel som är fundamentala så vill jag bara säga nej.
Och då menar jag till exempel om man skulle tycka att det var ok att skada andra människor bara för att
man själv vill det genom olika sjuka själviska handlingar.
Ett sånt fel kan aldrig få betraktas som ok.
Men om det är så att en person tycker om att lyssna på viss musik, se en viss typ av filmer eller allmänt
tycker om att göra vissa saker så kan jag inte tycka att det är fel.
Det är ju dennes intresse vi pratar om då.
Det är ju en del av hur den personen vill vara.
Då är det inte upp till mig att tvinga bort den personen från det gillandet utan istället upp till mig
att acceptera att den tycker olika.
Vi är ju alla individer och har våra små egenheter och dom tycker i varje fall jag att vi ska få behålla.
Vi har alla fel och brister.
Vi är ju bara människor.
Vad vi måste göra är att vi måste lära oss ännu mer att leva med dessa, att acceptera dom hos varandra.