Till alla er ensamma därute

Jag kan verkligen inte föreställa mig hur det kan vara
Jag kan inte sätta mig in i era situationer.
Att vara ensam för mig vore så tragiskt.
Det vore att kasta bort mitt eget liv.
För hur skulle jag se på mitt liv om jag berövades just det jag har runt mig.
Jag älskar att ni alla finns därute.
Alla ni som kallas människor och som vill vara del i allt som händer.
För mig är ni viktiga.
Vissa är naturligtvis så mycket viktigare för mig än andra.
Men det betyder inte att jag underskattar er andra för det.
Ni har ett otroligt stort värde i dom kvalitéer som ni besitter.
Och vem vet, rätt som det är så gör ni något som kanske påverkar mitt liv
något alldeles ofantligt mycket.
Ryck inte på axlarna nu och säg att det inte finns en massa människor som kan påverka
ditt liv både idag och imorgon.
Människor som du kanske aldrig har mött.
Försök att istället vara öppen för vad som livet har att ge dig.
Försök att inte stänga in dig bakom din dörr eller måla in dig i ett hörn.
Gör inte saker som bara leder till att du begränsar dig.
Försök se saker med lite vidare perspektiv.
Försök se saker från lite andra vinklar.
Det kanske inte är alldeles självklart det som du just trodde var det.
Det kanske inte alls är omöjligt det du nyss nästan gett upp.
Men en sak är säker i mitt fall.
Det är att jag skulle aldrig klara av mitt liv därute om inte ni andra fanns.
Ni som känner er ensamma, varför gör ni det.
Vad är det som ni inte tillåter ske i era liv.
Är det ni som begränsar er själva genom olika anledningar i era liv.
Är det andra som satt en gräns som ni måste stanna innanför.
Vill ni vara ensamma eller är ni tvingade dit.
Vill ni komma in i den gemensamma värmen som vänner innebär.
Jag tror att alla känner sig ensamma vid något tillfälle i livet.
Jag tror att alla behöver få känna sig ensamma någon gång i livet.
Jag tror det för att vi behöver få distans till det liv vi lever i.
Vi behöver få se att det vi har inte är alldeles självklart.
Men jag tror också att det är oerhört viktigt att vi ser dessa ensamma människor.
Att vi ser dom och låter dom vara ensamma när dom behöver det.
Och att vi släpper in dom i gemenskapen när dom är redo igen.
Vi får inte blunda för dom ensamma bara för att det är jobbigt att se dom, jobbigt att röra vid dom.
Vi får inte utestänga dom från vår sociala gemenskap bara för att vi inte vet hur vi ska
ta in dom igen.
Till alla er ensamma vill jag bara säga.
Jag finns här när ni vill ha en vän eller bara ett lyssnande öra.
Jag finns här precis som många,  många andra.
Man är inte mer ensam än vad man behöver vara.
I varje fall inte om man vill.
Jag tror inte att man behöver vara ensam om man inte väljer det.
Självklart finns det undantag men inte i dom allra flesta fallen i varje fall.
Själv är jag så otroligt glad över alla människor i mitt liv som jag har glädjen att få älska
och ha i min omedelbara närhet.
Tack för att jag slipper vara ensam.