Vi människor är små, men vilka stora hjärtan det finns

Det är tur att man inte alltid letar efter logik.
Det ena behöver verkligen inte gå hand i hand med det andra.
Vi människor är ju så vansinnigt små, så fruktansvärt vansinnigt små.
Men vilka enorma hjärtan det finns i dessa små små varelser.
Alla dessa små minimala smala, tjocka, korta, långa människor.
Hur kommer det sig att det finns så många med så otroligt vackra hjärtan där innanför
sina bröstkorgar.
Jag kan ju inte annat än älska er alla, ni som har era fantasiska hjärtan som era inneboende vänner.
Jag älskar er för att ni vet inget annat.
För er liksom för mig så är det naturligt, bara naturligt att först tänka med era hjärtan och sen
med era hjärnor.
Det är för mig som vacker poesi.
Så vacker för den tillhör vår vardag, den tillhör min vardag.
Vi människor må vara små och obetydliga när vi ser varandra på avstånd.
Men när vi ser varandra på ett lite mer gynnsamt avstånd, det är då vi gör avtryck.
Det är när vi öppnar ögonen för varandras gärningar som vi kommer till insikt för vad
som verkligen berör oss.
Vi människor är små, men vilka stora hjärtan det finns.
Stora hjärtan som vill så mycket och som jag tycker vi ska tillåta ges plats.
För med mer kärlek och med mer vänskap så tror i varje fall jag att man, att vi kan lösa
betydligt fler konflikter, oenigheter, osämjor och mycket annat.
Viljan att hjälpa andra istället för att sätta sig själv i främsta ledet och stjälpa andra.
Den finns hos så många och jag uppskattar er alla så otroligt mycket.
Det är ni som hamnar på min sida över vackra levande änglar.
Vi ska stödja varandra när det är stöd vi behöver få.
Vi ska finnas där när någon behöver en axel att gråta emot.
Vi ska vara där när någon behöver lätta sitt hjärta.
Vi människor må vara små, men vilka stora hjärtan det finns