Det finns så många situationer.
Det finns så många människor.
Det finns så många kommande tillfällen.
Det finns så mycket gott man kan försöka eller lyckas att göra.
Så jag undrar, hur tänker människor som förstör.
Dessa människor som aldrig tål att se andra lyckas.
Som inte tål att se andra människors lycka.
Som inte tål att se saker som inte är deras utan att förstöra.
Som inte förstår när dom förstör för andra.
Som inte vill förstå när dom förstör för sig själva.
Jag undrar verkligen hur dessa människor tänker.
Det är inte svårt att göra saker tvärtom istället.
Att försöka hjälpa.
Att försöka laga.
Att hjälpa andra människor med deras eget helande.
Det är inte fel att försöka.
Varför finns det då människor som istället hellre förstör än bygger upp.
Varför finns det människor som hellre fäller krokben på sina så kallade vänner
än stöttar dom när dom har det som allra tuffast.
Är det för att dom känner att dom då besitter en makt som dom inte annars kommer åt.
Är det för att dom har såna komplex över sig själva och sina egna liv att dom i själva
verket behöver förstöra för andra som håller på att lyckas.
Jag vet inte hur människor tänker som förstör.
Men jag tycker att dom är riktigt små patetiska varelser som borde stanna till
och titta på vilken skada det är dom åstadkommer.
Kanske, kanske, kanske kan dom så småningom komma till insikt och förstå lite bättre, vem vet.
För att förstöra är att krympa som människa istället för att växa och växa är något som
vi alla bör sträva efter att göra under hela vårt liv.
Ju mindre vi förstör, desto mindre behöver vi reparera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar