Kan du vara dig själv jämt!

Jag tycker det är synd när människor hämmar sig själva.
Jag vet inte i vilket syfte dom egentligen gör det, men likväl så finns det där.
Den där lilla spärren som bromsar dig från att uttrycka dig som den du är.
Men varför gör du det.
Vad inom dig är det som hindrar dig från att vara du.
Jag vet inte varför man försöker att hålla tillbaka sig själv.
Varför man inte alltid kan vara sig själv till ett hundra procent.
Borde det inte vara så att vi trivs tillräckligt mycket med oss själva och därför
samtidigt tycker att det man står för är tillräckligt bra.
Jag kan inte påstå att jag alltid älskar mig själv eller älskar det jag gör eller har gjort.
Men jag känner att jag kan stå för det jag gör och gjort.
Och så länge som jag kan det så kan jag samtidigt känna den respekten mot mig själv.
Och så länge som jag känner att jag kan känna respekt mot mig själv så kan jag samtidigt
tillåta mig själv till att känna respekt gentemot andra.
Det ena medför liksom att det andra tillkommer som en direkt effekt.
Men vad gör du.
Hur är du när en vän berättar en sak om någon annan vän.
Är du den som faller in bakom den berättande vännens rygg eller tar du reda på hur det
kanske egentligen ligger till genom att kanske fråga den andra vännen.
Är du den som inte vill stöta dig med någon för att du är rädd för att den personen ska
ta det fel eller vända det emot dig.
Eller är du den som alltid kan säga det du tänker och har inom dig utan förbehåll för så
länge som du är ärlig så kan det inte bli fel.
Jag är hellre mig själv hundra gånger av hundra än försöker göra mig till för någon.
Jag kan inte finna något nöje eller tillfredsställelse till att bara göra andra tillfreds.
Däremot tycker jag om att just göra just andra tillfreds men det är för att jag är sån.
Det är en del av just mitt eget beteende.
Jag behöver inte göra mig till för att komma dit.
Jag är ju redan där.
Det är viktigt att kunna vara sig själv.
Vem ska du annars vara.
Jag bara undrar.