Växer du som människa

Brukar du ge dig själv utrymme eller låter du dig begränsas av olika saker.
Det kan ju vara många olika saker som kommer i din väg.
Det kan vara du själv som inte tror på dig när det kommer till kritan.
Det kan vara du själv som aldrig fått jobbat upp något självförtroende och därför
heller aldrig ser dig själv som en möjlighet utan bara en bifigur.
Det kan vara du själv för att du alltför ofta blivit nekad den framgång du förtjänat.
Det kan vara du själv för att du alltid ser dig mindre värd än andra.
Det kan vara du själv för att du sätter dig själv i andra hand och tar mer hänsyn till
vad andra tycker och tänker även om du känner att det du har inom dig är rätt.
Det kan vara en arbetskamrat, chef eller vän.
Någon som alltid vet vilken tå den ska trampa på för att du ska rygga tillbaka.
Det kan vara så otroligt många personer, så många situationer, så många tillfällen.
Men är det inte dags nu, dags att ta fram lite mer av dig.
Du har mycket inom dig som borde fram.
Tycker du inte det när du verkligen tänker efter.
Tycker du inte egentligen att du faktiskt har vettiga saker som du faktiskt skulle vilja
att dom lyfts fram lite i rampljuset.
Eller vad tycker du.
Jag tror att du har massor i dig som skulle kunna växa.
Men det är först och främst från dig det måste komma.
Du måste kunna putta undan den där chefen, arbetskamraten eller vännen som alltid
ställer sig i vägen för din tillväxt.
Bara du kan göra det.
Du får inte leva i tron om att andra ska göra det åt dig eller att du inte förtjänar det.
Varför skulle du inte förtjäna det om du kämpar för det.
Ingenting händer av sig själv, inte heller ditt eget växande.
Sträck på dig och låt dig ta plats.
Ta inte skit ifrån andra utan säg istället ifrån när du känner dig förorättad.
Men säg ifrån på ett sätt som gör att den andra parten får backa.
Man behöver inte munhuggas eller bli ovänner.
Men man får inte vara rädd att sätta ner foten och visa vem man faktiskt är.
Jag har respekt för mig själv för jag tror på mig själv och den jag är.
Jag vet att jag kan betraktas som envis, snäll, knäpp och många andra saker,
men det är bara olika delar av just mig.
Jag växer hela tiden som människa för jag låter mig själv vara lyhörd.
Jag låter mig ta plats i mitt eget och andras liv.
Inte genom att klampa på och kräva mitt utrymme utan genom att fylla dom
utrymmen som jag erbjuds.
Jag växer hela tiden som människa för jag tycker om betrakta, betrakta och ta
det jag betraktar till mig.
Jag ser det inte som fult att inte vilja ta plats men heller inte att ställa sig i centrum.
Vi har alla olika behov.
Jag växer som människa genom att tro på mitt eget liv.
Jag växer som människa för att jag ser livet som vackert och lärorikt.
Våga väx, men gör det inte genom att suga blodet ur andra.
Våga väx av egen kraft.
Du kan om du vill, frågan är, vill du och törs du.
Eller ska du gömma dig där bakom din sten.
Vågar du göra det utan att förminska andra.
Kan du göra det utan att skada andra.
Klarar du det så har du i varje fall i mina ögon verkligen vuxit som människa.